Toppenfräna blomrabatter

En av mina bloggvänner har fått en sådan där utmaning, eller uppmaning, på Facebook: Han ska lägga upp en bild på en bok utan att skriva någon kommentar, i sju dagar. Inte samma bok alla dagarna, utan olika. 

Ingen har uppmanat eller utmanat mig men jag tyckte det verkade så kul så jag gör det i alla fall. Facebook styr inte mig, det är jag som styr Facebook, liksom. (Och det kan man ju inbilla sig om man har lust.)

Men eftersom jag känner att jag inte kan låta bli att kommentera (läs: pladdra på) om de här böckerna lägger jag en länk till bloggen under Facebook-bilden och det är ju bara på Facebook man inte ska kommentera. Smart, va? Internet styr inte mig, jag styr internet, liksom. 

Här kommer första boken:

I Gullregn i oktober kan man läsa hur 15-åringen Janne pratar om "toppenfräna blomrabatter".  Gullregn... skrevs 1981. Då var jag sex år, bodde ute i skogen som enda barn till mina ganska gammaldags föräldrar. Jag hade inte någon större koll på hur 15-åringar talade på den här tiden. Men så här i efterhand vågar jag nog ändå påstå att i den mån 15-åriga killar använde uttrycket "toppenfräna" i början av 80-talet, så inte var det blomrabatter de pratade om. 15-åringa killar har sällan varit särskilt upphetsade av blomrabatter, ens på 80-talet. 

Det finns en hel del sådant där att haka upp sig på i Maria Langs deckare. Ändå älskar jag dem och har en komplett samling av både vuxen- och ungdomsdeckarna. De tidigaste är bäst, i Gullregn i oktober har Lang definitivt blivit mer intresserad av lokalhistoria än av att skriva deckarhistorier, men den där stämningen som jag tycker om, den finns fortfarande kvar.