Bokfamiljen
Det finns väldigt få fördelar med att vara sängliggande i influensa. Egentligen är det bara två. Man får äta så mycket dillchips man vill (Det är sen gammalt) och man kan spendera mycket tid med sina vänner. Jag pratar då om vänner ur litteraturen.
Det finns en sida på den här bloggen som heter Bokfamiljen Där finns en lista på viktiga böcker i mitt liv. En del av personerna i den här böckerna blir ju som gamla bekanta, kompisar som man besöker med jämna mellanrum. Ett slags familjemedlemmar.
Under den gångna veckan har jag varit gäst hos den brittiska aristokratin.
Det bästa sällskap man kan ha i feberdimmorna är nämligen den tankspridde lord Emsworth, slottsherre på Blandnings i PG Wodehouse böcker. Han beklagar naturligtvis att jag inte mår så bra för han är en vänlig själ, kanske föreslår han till och med att Beach ska blanda till något stärkande åt mig, men han har inte en aning om vem jag är, trots att vi har umgåtts frekvent i nästan 30 år. Snart har han också glömt att vi befinner oss i samma rum och försvunnit in i August Whippels praktverk om svinets vård. Det är nämligen det som intresserar honom mest. För att inte säga det enda som intresserar honom. Han tycker mycket om människor men föredrar att ha dem på lite avstånd som det uttrycks i Galahad på Blandings. Han umgås hellre med svin och då särskilt sin prisvinnande sugga Dronningen.
Jag känner mig en smula besläktad med lord Emsworth och hans världsfrånvända sätt att sjunka in i ett specialämne och hans önskan att få vara i fred med detta ämne. Emsworth blir allt som oftast störd av sina systrar som tycker att han har vissa plikter att uppfylla som familjens överhuvud; till exempel att medverka på den årliga söndagsskolefesten.
Själv har jag på grund av sjukdom fått vara ifred på Blandings i flera dagar. Dock inte tillräcklig länge för att läsa alla elva romanerna. Däremot har jag till min lycka upptäckt att samtliga noveller om nämnda herresäte och lord Emsworth finns som ljudbok på engelska på Spotify så när jag inte orkade läsa längre kunde jag lyssna och riktigt marinera mig i den brittiska aristokratins bekymmer i början av förra seklet.
Det finns en sida på den här bloggen som heter Bokfamiljen Där finns en lista på viktiga böcker i mitt liv. En del av personerna i den här böckerna blir ju som gamla bekanta, kompisar som man besöker med jämna mellanrum. Ett slags familjemedlemmar.
Under den gångna veckan har jag varit gäst hos den brittiska aristokratin.
Det bästa sällskap man kan ha i feberdimmorna är nämligen den tankspridde lord Emsworth, slottsherre på Blandnings i PG Wodehouse böcker. Han beklagar naturligtvis att jag inte mår så bra för han är en vänlig själ, kanske föreslår han till och med att Beach ska blanda till något stärkande åt mig, men han har inte en aning om vem jag är, trots att vi har umgåtts frekvent i nästan 30 år. Snart har han också glömt att vi befinner oss i samma rum och försvunnit in i August Whippels praktverk om svinets vård. Det är nämligen det som intresserar honom mest. För att inte säga det enda som intresserar honom. Han tycker mycket om människor men föredrar att ha dem på lite avstånd som det uttrycks i Galahad på Blandings. Han umgås hellre med svin och då särskilt sin prisvinnande sugga Dronningen.
Jag känner mig en smula besläktad med lord Emsworth och hans världsfrånvända sätt att sjunka in i ett specialämne och hans önskan att få vara i fred med detta ämne. Emsworth blir allt som oftast störd av sina systrar som tycker att han har vissa plikter att uppfylla som familjens överhuvud; till exempel att medverka på den årliga söndagsskolefesten.
Själv har jag på grund av sjukdom fått vara ifred på Blandings i flera dagar. Dock inte tillräcklig länge för att läsa alla elva romanerna. Däremot har jag till min lycka upptäckt att samtliga noveller om nämnda herresäte och lord Emsworth finns som ljudbok på engelska på Spotify så när jag inte orkade läsa längre kunde jag lyssna och riktigt marinera mig i den brittiska aristokratins bekymmer i början av förra seklet.
Kommentarer