Genomlyst av eld
Du hakar upp dig på det exakta sa mikkel. Han hade rätt. Lergubbarna ägde en perfektion. Att tänka bortom den var svårt.
Det handlar om kontroll. Du tror du kontrollerar din omvärld genom att återskapa den. Trots att den inte ens är sann.
Så säger den våldsamme, alkoholiserade stenkonstnären mikkel till min nya vän janakippo i Sen for jag hem
Är det vad det handlar om? Det här med skrivandet och bloggandet. Kontroll?
När jag träffade på Bodil Malmstens författarskap i början av 90-talet var en av insikterna att man kunde bestämma hur livet skulle se ut, hur intressant det skulle vara, genom att skriva om det. Livet blev sådant som man valde att formulera det. Bodil Malmsten skrev om vardagliga händelser på ett sätt som gjorde dem intressanta. Det var något med språket som förhöjde det vardagliga, synliggjorde det fantastiska i den enkla handlingen. Ett slags magi.
Som i Karin Boyes dikt En målares önskan:
Jag ville måla ett ringa grand
av slitnaste vardag nött och grått
men genomlyst av den eld som förmått
all världen att stiga ur Skaparns hand
Jag ville visa att det vi försmå
är heligt och djupt och har Andens skrud
Jag ville måla en trädsked så
att mänskorna anande Gud!
När jag upptäckte detta på 90-talet var det väldigt mycket som jag tyckte var tråkigt i livet. Trist, bara. Jag var tvungen att sitta på en massa tråkiga lektioner på dagarna, vänta på bussar och skjutsar bland annat. Men genom att skriva om det, formulera mig kring det, kunde jag göra det till något intressant. Och de är väl någon slag kontroll.
Men jag gillar uttrycket att man genomlyser något grått med skapande eld så att man kan se Gud i de små tingen bättre.
Kommentarer