Dockorna vaknar

 Sedan vi tittade in i dockskåpet på den badande Fernando för någon vecka sedan har något hänt. Det verkar som om vi  väckte dem en smula ur deras sommarslummer, dockfolket. 

Dörren till skåpet har stått på vid gavel flera gånger när jag passerat. Jag stänger den ordentligt varje gång men när jag kommer förbi nästa gång är den öppen igen. När jag sitter i min gula fåtölj och virkar skymtar jag Leonard med sin bowlingväska därinne i hallen. Leonard har, som ni vet, en förmåga att fullkomligt uppslukas att ett intresse (grillning, fotografering, spela fagott), ägna sig åt ingenting annat än detta under långa tider, för att sedan helt tappa intresset och istället uppslukas av något nytt. 

Han påstår att han är författare i grunden men sanningen är den att det är flera år sedan han verkligen skrev något.  När jag sommarstängde dockskåpet var det alltså bowling som gällde. Kanske har han tröttnat på det nu. Kanske är det därför han envisas med att knuffa upp dörren hela tiden, han är ute efter något nytt. Kanske har han fått syn på min virkning och det är den han vill åt. Det går att utveckla en enorm besatthet för virkning.  I morse han jag virka en halv ruta innan jag gick till jobbet.