Lyckan finns i det lilla

Ja, därinne ligger han. Fernando, dockskåpets mallorkinske trädgårdsmästare. I badet. Och där har han legat sedan slutet av maj. Många tycker att det har varit en blöt sommar i år, det gör Fernando också. 

Min bloggvän Skogsnuvan undrar hur det går med folket i dockskåpet och med min nya bok, så jag tänkte berätta om det. Dockskåpet är sommarstängt, det är en höst- och vintersyssla. Främst beror det på att under sommartid står en flyttbar AC-anläggning framför skåpet så att det bara går att öppna så pass att man kan kika in på Fernando där han ligger. Vad han tycker om att ligga där och bli alldeles uppblött i flera månader vet jag inte. Jag försöker att vara försiktig när jag kikar in så han inte ser mig. 

Med boken går det bra. Bra, men långsamt. Det finns ju så mycket roligt att göra här i världen. I denna undergångsstämda värld. Trots allt. När den stora världen brinner är det in det lilla och i det nära som man kan hitta glädjeämnena. Lyckan i hur många böcker det finns att läsa eller lyssna på, till exempel, att alla mina närmaste är friska. Alla utflykter som finns att göra, dikter att skriva. Och så är det ju det här med virkningen. Nu är filten uppe i 33 rutor. Jag har räknat ut att om den ska bli så stor som jag har tänkt det kommer det att behövas 300. Men det här med matematik är inte min starkaste sida. Det kan behövas dubbelt så mycket, eller kanske hälften. Men ingen siffra skrämmer mig när det gäller virkning.

Nu kanske många undrar varför han ligger där i badkaret med kläderna på, Fernando. Men det ska jag säga er, att om jag berättade om alla underligheter som dockskåpsfolk har för sig, så skulle ni inte tro hälften av det.