November

 

vi kryper i den grå strimman 

mellan marken och himlen 

 

vi kryper på rad i dunklet

på händer och knän i dunklet 

 

allt som hörs

är de korta flämtningarna 

av luft som inte når till botten av lungorna

innan de vänder tillbaka ut

allt som ryms 

är andetag och pulsslag

andetag 

och pulsslag 

andetag

 

vi minns inte när vi började

vi ser inget slut

vi minns att vi inte alltid varit här

men att vi varit här förut

kanske går det över den här gången också

kanske ska vi komma ut 

kanske ska vi komma ut

 

så vi kryper 

på händer och knän 

på händer och knän 

i dunklet 

i den grå strimman 

mellan marken och himlen 

Vintern är dikternas tid. Av någon anledning kommer de lättar då. Det är som om vintern kräver dikter. Mörkret kramar ur  en allt in till den sista livsnödvändiga droppen och av de dropparna blir det dikter.