Nyårsvers i alla fall

Nå, jag lägger väl ut nyårsversen i alla fall, jag brukar ju det. Vi håller på traditionen. Nu har det ju gått en vecka och allt är ungefär som det var innan igen. Jag vet ju att det är så där det blir, världen vänds inte över ända bara för att det varit nyårsafton. Men två dagar om året måste jag ändå få tro att allt kan förändras, till det bättre. Till och med jag själv. 

Men nu, så här sju dagar in i det nya, kanske vi står pall för en lite trött nyårsvers.

Ytor vita

En karta vecklas ut

med stora ytor vita,

men allt bläck är slut 

när det är så mycket kvar att rita

En linje måste skilja land från hav.

En linje till vilken vi kan lita

innan vi ger oss av

på resa in på ytor vita. 

Nya vägar måste trampas opp 

men sulorna är slitna

De gör inga spår som inger hopp, 

får bara ytorna att vitna. 

De är lätt att gå vilse på vita ytor.

Det är lätt att få skavsår i nya skor.

Det är svårt att laga i nya grytor.

Det är svårt att vet var man bor

på ytor vita.