Djungelns lag

Ägnade förra söndagen åt att läsa mer om Ingrid Betancourt och Carla Rojas, som jobbade med Betancourts presidentkampanj och kidnappades av FARC samtidigt som Betancourt men frigavs/-togs? ca ett halvår innan henne (inte samtidigt som jag skrev här). På natten drömde jag att jag var ute och marscherade i djungeln i militärkläder och skrev långa listor till kommendanter på förnödenheter som vi behövde.Det blev kanske lite mycket.

Det är intressant att se hur uppgifterna skiljer sig, dock. I en artikel skilde sig Ingrid Betancourt från sin man efter fritagningen eftersom han hade varit otrogen. I en annan skilde sig hennes man från henne efter fritagningen eftersom hon hade varit otrogen. Carla Rojas påstår i en intervju att hon och Ingrid misslyckades med sitt första flyktförsök för att Ingrid trampat i ett getingbo och börjat gapa och skrika så att de blev upptäckta. Ingrid skriver i sin bok att hon visserligen trampade i getingboet och började skrika, men att de blev upptäckta för att Carla lämnat kvar en ryggsäck vid vägen när de gick för att dricka vatten i en flod och gerillan upptäckte Carla när hon skulle hämta den. Vad som är riktigt lär vi väl aldrig få veta.
I vissa artiklar hade Carla och Ingrid varit vänner i 16 år när de kidnappades men i sin bok skriver Betancourt att visst hade de jobbat ihop men det verkar ändå inte som om de var mer än ytligt bekanta. Efter fångenskapen har de helt brutit kontakten. Om man nu ska tro den artikel som påstår det.

Ingrid och Carla blev inte sammansvetsade för livet trots att de delat sådana umbäranden. En av hennes andra medfångar, som också skrivit en bok, anklagar Ingrid Betancourt för att ha varit värre än gerillans vakter. Ingrid själv skriver om osämja och angiverier fångarna emellan. Kanske kunde man tycka att människor som delar en så utsatt situation borde hålla ihop mot sina fångvaktare men jag är inte särskilt förnvånad. Jag har ju gått i skolan.

Mina erfarenheter från skoltiden är att det alltid funnits en tydlig hierarki. Den har varit olika viktig men den har funnits där. De gånger det har funnits en ”grupp” med personer som varit utsatta, som blivit attackerade har jag aldrig sett att man gått samman och backat upp varandra. Snarare var det så att om det hackades på en person deltog de andra i ”gruppen” i hackandet. För att avleda uppmärksamheten från sig själva, kanske. För att försöka inbilla sig själva, lika väl som mobbarna att de hörde till dem snarare än till mobboffer-gruppen. Så skillnaden mellan grupperna var ju egentligen inte så stor. Det är sällan svart eller vitt, när det gäller människor.

Jag är ganska övertygad om att jag skulle ha gått under som gisslan i den Columbianska djuneln, men skoltiden överlevde jag ju...

Kommentarer

Lise-Lotte sa…
Anna-Greta Wide än en gång, tack!!! Har en känsla av att du tänker en del på mig när du lägger in hennes dikter... Jag kan ha fel, men jag tror inte det!
Och så hoppas jag att du och alla andra slipper regnet ikväll! Annars finns det ju som sagt kläder för alla väder... :)
Lisbeth sa…
Jätteintressant läsning. Ska ta och läsa lite mer om de här personerna.
Just att artiklar innehåller olika fakta tycker jag man möter varje dag. I och med nätets brtydelse av att sprida information blir det ju än svårare att veta vad som är rätt och. Att kolla källan är ju nödvändigt men vem orkar det hela tiden.
är det så det uppstår nya tiden skvaller som till och med skrivs i kvällspressen. Inte längre öra till öra utan ip nummer till ip nummer?
Ha en fin dag
Soldansare sa…
Lise-Lotte: Jo visst, tänker jag på dig, min vän. Hoppas att du inte tar illa upp...

Populära inlägg