Snart!

Då har den satt sig på plats då, där innanför skallbenet, i bihålorna och halsen: veckan-före-semesterresan-förkylningen.
Jag är sällan sjuk. Det är nästan bara när jag ska åka på semester eller när jag börjar ett nytt jobb som jag brukar få någon skit i kroppen. Och så länge skiten bara består av en förkylning så får det väl gå. Fast lite irriterande är det ju.

Förr, förut, förra gången vi åkte till Bourgogne, och gången innan såg jag det här med förkylningen som en slags säkerhetsgrej, ett gott tecken. Det brukar ju vara ett ständigt tjat på mig om hur farligt det är att glädja sig för mycket, att se fram emot något för mycket, för det betyder bara att vi kommer att köra ihjäl oss på autobahn, tältet brinner upp och pengarna räcker inte osv. Man bör oroa sig lite i förebyggande syfte, för att besvärja allt ont som kan inträffa.
Men nu, den här gången, har jag faktiskt inte oroat mig alls. Det handlar väl kanske inte så mycket om att jag har blivit kaxigare, mindre vidskeplig, som det faktum att jag inte riktigt hunnit med. Förr, förut, förra gången och gången innan brukade jag börja räkna ner ganska tidigt: "Nu är det bara sex veckor kvar." "Och nu, nu är det fem veckor kvar." osv.
Nu, nu är det mindre än två veckor kvar och jag är inte riktigt med. Jag har inte hunnit oroa mig alls och jag tänkter faktiskt inte börja nu heller. Makterna får ursäkta, men jag tar risken.

Men det är ju så att det är något så skört med detta, dessa bourgogneresor. Det är något så skört att jag knappt vågar snudda vid det för då kommer det att gå sönder. Det är något med de där morgnarna i Beaune, på väg till bageriet och kvällarna, de gyllene kvällarna på Couches kommunala camping i väntan på att grillen ska bli redo för köttet. Det är något med takåsarna i Beaune, något med uteserveringen på Le Lutrin i Autun om kvällen i ljuset från lyktorna. De känns som ett så sällsynt, oförtjänt privilegium att få vara med om att jag nästan inte vågar tro på att det ska hända igen.

Dessutom har jag räknat ut att det är min trettonde resa till Frankrike. Och ni vet ju vad talet t-r-e-t-t-o-n innebär.