Dockskåpet: Upptakt



I över ett år har det stått där, i ena ändan av det som här hemma benämns som mitt rum (Jag har alltså ett eget rum!); dockskåpet som jag drömt om i så många år. Vi hämtade det från Stockholm förra sommaren, samma dag som det var Stockholm Marathon. Vi hade underskattat storleken på skåpet som knappt fick plats i bilen, och överskattat möjligheterna att ta sig ut ur en stad till större delen avstängd för att ge plats åt tusentals galna Marathon löpare. Men det gick och sedan dess har det alltså stått här, ståtligt på utsidan och oinrett på insidan. Och liksom bara väntat.

Nu har emellertid ett par hört av sig. De heter Virginia och Leonard, är författare
och letar efter någonstans att bo och arbeta. I sitt brev till mig betonar de emellertid att de heter mr och mrs Mason, för att inte blandas ihop med ett annat författarpar med samma förnamn. De har hört talas om jag har ett hus som står tomt och undrar om det kommer att bli något av det, ska det inredas någon gång inom den närmsta framtiden eller vad menar jag egentligen? Om så är fallet är de intresserade.
   De har ännu inte bestämt sig för om de kommer att skaffa barn eller inte ännu, det allra viktigaste för dem för tillfället är karriären, skrivandet. De är inte så praktiskt lagda, en smula upp i det blå faktiskt. Det är ingenting de skriver rent ut, det är sådant jag läser mellan raderna. Tak över huvudet, ro att skriva, ett eget rum ¨så att säga, är det viktigaste, och ett vardagsrum där de kan hålla litterär salong varje tisdag.
   Det känns lugnande att de är en smula världsfrånvända eftersom jag har en känsla av att fabulerandet kring mr och mrs Masons liv och leverne kommer att gå betydligt bättre än själva renoverandet av deras hus. Jag är själv inte särskilt praktiskt lagd och varje gång jag ska "pyssla" ihop något brukar det mest bli pannkaka av alltihop.
   Med sig i boet har de kokerskan Laura (döpt efter familjen Varneas dito i TV-serien  i Matador). Laura har funnits i mrs Masons familj i generationer, höll jag på att skriva, och fru Mason fick henne om ett slags hemgift. Med Laura är det emellertid annat, när det gäller det praktiska. Jag anar att det är med henne jag kommer föra de mer detaljerade diskussionerna kring hemmets uppbyggande medan mr och mrs Mason är försjunkna i sina respektive romaner. Laura kommer att ha åsikter om vilken sorts AGA-spis som ska installeras i köket, om huset ska värmas upp av kakelugnar eller kaminer, osv. Jag hoppas att jag kommer att kunna hålla sams med Laura.
   Paret Mason och deras trotjänarinna intresserar mig. Intresserar mig så till den grad att jag låter meddela dem att jag kommer att börja projektera på dockskåpsinredningen fredagen den 4 oktober. Om de kan tänka sig att leva relativt enkelt i begränsade delar av huset medan arbetet pågår är de välkomna redan under denna månad.
   Det kan de, får jag höra med vändande post.  Med detta är alltså tärningen kastad. Nu kan jag inte svika mr och mrs Mason, jag får skärpa mig helt enkelt och kasta mig huvudstupa in.

Ledstjärnorna i dockskåpsprojektet kommer att vara: Lugn och överdrivet noggrann planering.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Vilket underbart dockskåp. Jag hade ett i målad masonit men det var något helt annat. Nu ser jag med spänning fram mot möbleringen av huset och följer det med spänning.
Skatan sa…
Vilket DOCKSKÅP! Helt fantastiskt ... Har inte sett dess make.

Nu väntar jag ... liksom jag ser att Skogsnuvan gör ... med spänning fram mot möbleringen och att mr och mrs Mason med följe kan flytta in.

Kram!
Lise-Lotte sa…
Men när ska du egentligen börja möbla?? Väntar ju varenda dag...

Populära inlägg