Tranströmer är död, länge leve Tranströmer!

"Lyriken dör och jag kan ingenting göra." Två dagar senare dör Tomas Transtömer. 
Och jag inser ju att jag hade fel. Tomas Tranströmer må vara död men hans lyrik lever.

Det som dödligt var av Tomas Tranströmer är borta. Men det som hans geni skapade lever kvar.

skriver Peter Englund på Svenska Akademins blogg Det är vacker och poetiskt och det är sant. Jag börjar fundera på vad som är dödligt och odödligt i oss alla. För vi har ju alla en form av geni inom oss som kan skapa odödliga ting, även om det inte alltid är sådant som förlänar oss Nobel priset. Själv kommer jag, om jag dör idag, att lämna efter mig ett till trefjärdedelar färdigt, odödligt verk om Bourgogne, vars enda likhet med Tranströmers geni är att det är i skrift och på svenska. 




Jag kände inte personen Tomas Tranströmer, jag hade bara en relation med hans geni och alltså kan mitt förhållande med Tranströmer fortsätta som förut. Mina två exemplar av hans smalade dikter står kvar där de står: ett inom armlängs avstånd från skrivbordet, bland uppslagsböckerna och ett bredvid sängen. Det är viktigt att alltid kunna stäcka ut handen och ha Tranströmer till hands, till tröst, till ro. För mig finns han fortfarande kvar, ändå känns det sorgligt att personen Tranströmer inte finns kvar. 

Favoritrader


En gång då jag är död och äntligen får koncentrera mig. ..

är en Tranströmer-rad som jag ofta använder när jag tänker på allt jag vill göra som det inte verkar finnas tid till just nu. 


Och den här, lite på samma tema:

Uppdrag: att vara där man är.
Också i den löjliga gravallvarliga
rollen - jag är just den plats 
där skapelsen arbetar på sig själv,

Och andra, viktiga och vackra:

Det gudomliga snuddar vid en människa och tänder en låga
men viker sedan tillbaka. 

--

Och den där känslan av "just här är vi" som måste hållas kvar, som
när man bär på ett bräddfullt kärl och ingenting får spillas. 

--

Det går att leva med sin kod. 

--

De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den
Oidentifierde -
gå förbi dem!


Förövrigt är det titeln på Tranströmers dikt som lånat namn till den här bloggen, som ägnar sig åt en seriös form av klottrande. 

Kommentarer

Populära inlägg