Insikter under OS

Det var när jag tittade på 400-metersstafetten för herrar i OS som jag insåg att jag kanske borde göra något åt mitt nuvarande litteraturintag. Om jag istället för att läsa börjar träna löpning per omgående kanske jag kan vara med i stafetten till nästa OS.
  Nej, det var inte riktigt så jag tänkte, snarare att jag borde bryta av med en annan sorts böcker för att inte förlora verklighetsuppfattningen.

För medan jag satt där och hejade på Botswana, som sprang riktigt bra till att börja med, kom jag på mig med att undra om Ma Ramotswe också satt och tittade och var stolt över sitt Botswana. Sedan insåg jag att så var nog inte fallet. Hon är ju inte särskilt idrottsintresserad.
   I själva verket har hon en mycket sund inställning till idrott. Hennes och Ma Makutsis diskussioner om fotboll när de fått ett fall av ägaren till ett lokalt fotbollslag är obetalbara men ack så kloka.
Sen beror det väl inte bara på hennes bristande idrottsintresse att hon inte tittade på 400-metersstafetten. Hon finns ju inte. Åtminstone inte i den värld som just för tillfället står på huvudet över att det är OS i Brasilien.

Den senaste tiden har jag sträckläst tio böcker om Damernas detektivbyrå och plötsligt så står jag där med en fot i Botswana, i Ma Ramotswes trädgård med en kopp roiboste i handen, som om det vore den naturligaste sak i världen. Vissa böcker har den där effekten; de luckrar upp gränserna mellan den så kallade verkligheten och fiktionen. Jag har spanat efter de barer i Barcelona där Daniel, Gustavo Barcelo och Fermin Romero del Torres från Vindens skugga suttit. I Stockholm hittar man här och var små plaketter från Det litterära Stockholm. Det finns en plakett som talar om var Ture Sventon hade sitt kontor på Drottninggatan och jag står lika förundrad framför denna byggnad (Tänk att det var här) som framför Blå Tornet där Strindberg bodde.

På det stora hela tror jag att det är något positivt. Man får tillgång till fler världar på det här sättet, fler vänner. Livet blir rikare. Ma Ramotswe och Ma Makutsi  har nu definitivt sällat sig till mina andra polare: Fermin Romero del Torres, Jaget i Bodil Malmstens böcker, hela den utvandrande familjen Nilsson från Korpamoen, för att bara nämna några; ett gott gäng.
Och trots att jag vet att jag borde hitta något annat att läsa, nu när mitt lager av Damernas-böcker börjar sina så har jag ändå börjat jaga efter de resterande sex böckerna.


Kommentarer

Populära inlägg