... och min röst skall komma från en annan del av rummet ...

När inlägget om att sommaren är över publiceras ligger jag i en solstol vid Medelhavet och läser böcker om Damernas detektivbyrå skrivna av Alexander McCall Smith. Solen gassar och luften jag andas bär inte tillstymmelse av den skärpa eller det förebådande av höst som jag påstår att den gör i det där inlägget.  Ironi, när den är som mest utstuderad.

Jag har använt mig av schemaläggningsverktyget i bloggen och ”beställt” publicering av det där inlägget i Framtiden. På det sättet kan jag alltså vara och verka på två platser samtidigt. Skrämmande och näst intill hädiskt, kan man tycka. En utmaning av världsordningen, av Makterna.  

 

Och den framtida, men när detta inlägg publiceras förgångna, publiceringen (Hänger ni med?) av inlägget om att sommaren är över, är inte det allra värsta och mest hädiska i sammanhanget. Det värsta är att även detta inlägg är ”beställt” i schemaläggningsverktyget. Detta inlägg, i vilket jag helt vårdslöst påstår mig ligga i en solstol vid Medelhavet som om jag, denna flygskit i universum, har någon som helst förmåga eller rätt att påstå mig veta något om vad jag kommer göra  eller var jag kommer att vara ens en sekund från den innevarande.  Vilket högmod! Vilken självrättfärdighet!

   Hur vågar jag göra något sådant? Jag som är så vidskeplig. Vad kommer inte Makterna att göra med mig nu. Blotta tanken på vad de kan hitta på gör mig kallsvettig av skräck. Ändå, trots detta, trycker jag dödsföraktande på ”schemalägg publicering” som en dryg idiot.