Jesus av Det Heliga Hjärtat har lämnat vårt hus
Vår cannabisrökande granne i Palma har tagit bort den guldfärgade ikonen av Jesus av Det Heliga Hjärtat från sin dörr. Den hade lämnats kvar på dörren av någon hyresgäst för länge sedan, men nu fick den alltså inte sitta kvar.
Det irriterar mig att han har tagit bort den. Dels för att det förvirrar mig, jag hade den där ikonen som riktmärke: "Jag bor i lägenheten bredvid Jesus av Det Heliga Hjärtat." Nu tror jag hela tiden att jag gått för långt igen, precis som när vi flyttade in och jag sprang med skräp upp till soptunnorna i flera vändor. Till slut så hade jag fått upp ångan så pass att jag travade ändå upp på vinden innan jag fick hejd på mig.
Dels irriterar det mig för att jag tyckte att den där ikonen var fin och gärna hade haft en likadan på vår dörr. Det hade känts tryggt, som ett slags skydd. Inte för att jag är särskilt religiös, bara vidskeplig, men ändå. Var det verkligen nödvändigt att ta bort den? Var det inte förenligt med den cannabisrökande slyngeln...förlåt, grannens stil att ha en ikon på dörren?
Nu hittar jag visserligen hem i alla fall eftersom vår lägenhetens före detta ägare, hon med Sverigetermometern, satt upp en mässingsskylt med sina initialer på sin/vår dörr. Och den är det inte tal om att ta ned. Dels av orienteringsskäl och dels för att det inte är min stil. Jag är nämligen väldigt sentimentalt i förhållandet till föregångaren i vår lägenhet, till skillnad från vår granne.
Dock verkar det inte som om grannen under oss haft någon framgång med sin påstådda polisanmälan av Filipinska församlingens sjungande på söndagarna, för de är skrålar på som vanligt. Jesus är inte helt förvisad ur vårt hus, som tur är.
Det irriterar mig att han har tagit bort den. Dels för att det förvirrar mig, jag hade den där ikonen som riktmärke: "Jag bor i lägenheten bredvid Jesus av Det Heliga Hjärtat." Nu tror jag hela tiden att jag gått för långt igen, precis som när vi flyttade in och jag sprang med skräp upp till soptunnorna i flera vändor. Till slut så hade jag fått upp ångan så pass att jag travade ändå upp på vinden innan jag fick hejd på mig.
Dels irriterar det mig för att jag tyckte att den där ikonen var fin och gärna hade haft en likadan på vår dörr. Det hade känts tryggt, som ett slags skydd. Inte för att jag är särskilt religiös, bara vidskeplig, men ändå. Var det verkligen nödvändigt att ta bort den? Var det inte förenligt med den cannabisrökande slyngeln...förlåt, grannens stil att ha en ikon på dörren?
Nu hittar jag visserligen hem i alla fall eftersom vår lägenhetens före detta ägare, hon med Sverigetermometern, satt upp en mässingsskylt med sina initialer på sin/vår dörr. Och den är det inte tal om att ta ned. Dels av orienteringsskäl och dels för att det inte är min stil. Jag är nämligen väldigt sentimentalt i förhållandet till föregångaren i vår lägenhet, till skillnad från vår granne.
Dock verkar det inte som om grannen under oss haft någon framgång med sin påstådda polisanmälan av Filipinska församlingens sjungande på söndagarna, för de är skrålar på som vanligt. Jesus är inte helt förvisad ur vårt hus, som tur är.
Kommentarer