Intro till Nostalgikalendern
Årets nostalgikalender kommer att bli en nostalgikalender Deluxe. Den kommer att handla om gamla barnprogram. Och är det någonting som får igång samtal mellan människor i min generation, 70-talisterna, så är det vad vi såg på TV när vi var barn. Det tänds ljus i våra ögon, vi nynnar signaturmelodier och utbrister: "Åh, minns ni den! Och den!" Vi möts i rörande konsensus om att det var bättre förr. Nostalgin är total.
När det gäller just barnprogram är jag nästan beredd att säga att det verkligen var bättre förr. Det är möjligt att min blick är en aning nostalgidimmig, som sagt, men det känns som om det var lugnare då. Dagens barnprogram verkar mest bestå av ett hysteriskt skrikande. Nu har jag ju inga egna barn och har därmed inte stenkoll på samtidens utbud. Jag är dessutom alltför förtjust i min fördom för att vilja göra någon mer omfattande forskning men sant är i alla fall att det råder ett myyyycket lugnt berättartempo i barnprogrammen från 70- och 80-talen, så beväpna er med tålamod.
I en del klipp kommer ni också att få vänta på att själva programmet ska börja medan en bild med en klocka där sekundvisaren tickar runt ligger ute. För det var så det gick till. Vi satt där framför TV:n och väntade på att det skulle börja, och tittade på den där klockan. Vi var en generation av tålmodiga ungar. Men det mest fascinerande är att vi alla verkar ha suttit där. Jag har ännu inte träffat någon som hade vett nog att ägna sig åt något annat, sitt lego eller sin trolldeg, fram till halv sex prick. Nej då, vi satt alla och glodde förväntansfullt på den där sekundvisaren. Så det kommer vi att göra även i den här kalendern.
___
En nostalgikalender Delux kräver ett pampigt intro. Därför spelar vi introt till den tecknade serie som fick mig att börja läsa franska: Il était une fois - Det var en gång.
När det gäller just barnprogram är jag nästan beredd att säga att det verkligen var bättre förr. Det är möjligt att min blick är en aning nostalgidimmig, som sagt, men det känns som om det var lugnare då. Dagens barnprogram verkar mest bestå av ett hysteriskt skrikande. Nu har jag ju inga egna barn och har därmed inte stenkoll på samtidens utbud. Jag är dessutom alltför förtjust i min fördom för att vilja göra någon mer omfattande forskning men sant är i alla fall att det råder ett myyyycket lugnt berättartempo i barnprogrammen från 70- och 80-talen, så beväpna er med tålamod.
I en del klipp kommer ni också att få vänta på att själva programmet ska börja medan en bild med en klocka där sekundvisaren tickar runt ligger ute. För det var så det gick till. Vi satt där framför TV:n och väntade på att det skulle börja, och tittade på den där klockan. Vi var en generation av tålmodiga ungar. Men det mest fascinerande är att vi alla verkar ha suttit där. Jag har ännu inte träffat någon som hade vett nog att ägna sig åt något annat, sitt lego eller sin trolldeg, fram till halv sex prick. Nej då, vi satt alla och glodde förväntansfullt på den där sekundvisaren. Så det kommer vi att göra även i den här kalendern.
___
En nostalgikalender Delux kräver ett pampigt intro. Därför spelar vi introt till den tecknade serie som fick mig att börja läsa franska: Il était une fois - Det var en gång.
Kommentarer