Livets cirklar

På campingen 

Kapital 26 i vilket Bauer-prinsessan och Den Svarte Riddaren snurrar runt på samma ställe men inte samma ställe som den andre. 


Bauer-prinsessan Sonja står bakom bardisken och gnuggar en lindrigt ren trasa i runda cirklar på samma del av disken som hon gnuggat med samma runda cirklar den närmaste kvarten. Claudilles son och killen som kör budbilen springer fram och tillbaka mellan köket och den vita budbilen, med vinkartonger, ölbackar, fryslådor med köttfärs och potatissäckar. Det är ingenting som Sonja lägger märke till. Medan hon roterar sin trasa över bardisken stirrar hon ut genom fönstret och bort på Den Svarta Riddaren i skinnstället som åker runt på gräsklipparen ute bakom klätterställningen i, visserligen vidare men annars nästan lika statiska cirklar som dem hon rör sin trasa över disken.             Claudilles son kastar emellanåt ett öga på henne när han springer förbi. Han vet att det inte är någon idé att be henne om hjälp. Det skulle ta längre tid att förklara för henne vad man vill ha gjort än att göra det själv, även om det bara handlade om något så lättbegripligt som att bära några grönsakskorgar från bilen och in i köket. Claudilles son fattar inte varför Claudille över huvud taget anställt den där människan som ser ut som om hon ska krypa in under bardisken så fort man hälsar på henne. Hon lider av ett trauma efter en akvarellmålningskurs, hade Claudille sagt.
   "Hur kan man få trauma av att gå en akvarellmålningskurs! Det är ju bara en massa gamla kärringar som går på sådant." Hade Claudilles son sagt till Claudille.
    "Det var hon som var lärare." hade Claudille svarat, som om det skulle förklara något.
Claudille son hade undrat hur hon, Bauer-prinsessan, som var en så genomskinlig varelse kunde ge sig på att vara lärare.
"Nej, du ser." hade Claudille svarat och stoppat in en back glas i diskmaskinen som hon hade bett Sonja göra för en halvtimme sedan men Sonja hade irrat ut i restaurangen med sin skurtrasa istället. Hon, Claudille hade haft den där minnen som hon har när det inte är någon idé att fortsätta diskutera med henne. Så han hade inte gjort det.
   Nu var han i alla fall klar med inbärandet av de nya varorna. Han hade betalt killen som körde budbilen och nu var det bara att vänta in Claudille som skulle komma och förbereda kvällens mat i vilket ögonblick som helst. Claudille son plockar åt sig en öl och sätter sig gränsle bakofram på en stol framför bardisken.
   "Snart blir det väl hål i bardisken." försöker han skämta med Sonja men han får ingen reaktion. Pysljudet när han öppnar ölburken får henne i alla fall att hoppa till och liksom sätta igång. Inte för att hon slutar snurra sin torktrasa eller sluta att stirra ut genomfönstret men hon börjar prata.
   "Jag tror att det är han." säger hon.
   "Vadå?"
   "Jag tror att det är han som gömde pistolen bakom tvättmaskinen."
Claudilles son följer hennes blick ut genom fönstret och tittar på Den Svarte Riddaren på gräsklipparen.
   "Nej, det är bara morsans kille. Han är helt värdelös men någon pistol har han inte."

När Den Svarte Riddaren anser sig färdig med gräsklippningen och värd en öl är det första han får se när han kliver in i restaurangen den där märklig bleka människan. Hon står bakom bardisken och torkar av en liten bit av den med stora, monotona cirklar. Han förmodar att det är någon som Claudille får bidrag för, någon med något slag funktionshinder. Den Svarte Riddaren tänker att han ska försöka var lite snäll mot henne, skoja lite grann.
  Därför formar han sitt pekfinger till en pistol och pekar på Sonja med sin låtsas pistol och säger:
  "Hej där!" samtidigt som har avfyrar ett låtsasskott.
Med ett pip dimper Bauer-prinsessan avsvimmad till golvet.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Nu börjar det bli riktigt spännande

Populära inlägg