Dödsbudet

Det var lördag den 6 februari 2016, strax innan lunch. 
Jag stod på ett centralt beläget apotek med en burk fotkräm i ena handen och mobiltelefonen i den andra.  Fotkrämsburken var gul och i mobiltelefonen berättade P för mig att Bodil Malmsten var död. 

Min vän och jag var "på stan", som det heter. Vi gick och åt pizza sedan, på ett av de där ställena som alltid är fullsatta men man aldrig förstår varför. 
   Jag sa ingenting om att Bodil var död. Min vän skulle inte förstått vad det betydde, hon skulle bara ha sagt något ointresserat som gjort mig irriterad och sur; lika bra att inget säga. 

När vi ätit upp pizzorna gick vi "i affärer". Jag köpte två par byxor och fick köpa en storlek större än vad jag gjort tidigare. Sedan visade det sig att det var rea på byxorna så jag behövde bara betala 200 kronor. Man får ta det onda med det goda. 
Byxorna använder jag fortfarande. 

Sådan var dagen då jag fick veta att Bodil Malmsten var död. 

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Vissa dagar minns man mer än andra och det är dom som fastnar i tankar och känslor

Populära inlägg