Från nödslakt till lyckoklöver
"Det finns en sorts människor som tror att de ska skickas till nödslakt varje gång väckarklockan ringer", har hon skrivit någonstans (Som vanligt hittar jag inte citaten använda dem.) Den raden handlar om mig. Varje morgon. Men i morse kände jag det som om jag redan skickats till nödslakt när klockan ringde. Nödslaktad.
Det var en märklig morgon över huvud taget.
När man går samma väg till jobbet varje dag brukar man känna igen folk man möter och de brukar se ut som om de är på väg någonstans, som om de har en tid att passa. I dag hade jag en märklig varelse framför mig. En kvinna i vinterkappa och svintoartat hår flanerade lugnt och stilla framför mig med en bukett ormbunkar i handen. En slags utomjording. Plötsligt vänder hon sig om och släpper förbi mig med ett lite leende. Det är ett märkligt leende. Kort och flyktigt men det ger så mycket kraft. Jag kände hur jag återuppstod från nödslakten.
Femhundra meter senare hittar jag, inte en fyrklöver men ett spelkort på gatan. Klöver tio. Det måste ju betyda tur!
Kommentarer