Hur börjar det?

I en intervju med Majgull Axelsson, jag tror det var i Vi Läser, läste jag att hennes berättelser ofta tar sin början med ett hus. Det där huset är berättelsens första frö. Det frö ur vilket hela berättelseträdet ska växa.

De berättelser jag har skrivit har oftast tagit sin början, haft sitt första frö, i en person. En intressant person som passerat mig och som jag bara varit tvungen att "ta reda på" vilka de var. De är aldrig några jag träffat och pratat med i den så kallade verkligheten. Där ligger det jag redan vet om personen ifråga i vägen och det går inte att grena ut i vilka riktningar som helst. 

Men boken jag håller på och skriver just nu har sitt frö ur en plats. Eller två platser egentligen: en svängd trappa och en bokhandel med en intressant entré. Ganska omgående dök det upp personer på de här platserna. Jag visste genast vem som skulle komma ned för den där trappan och vem som skulle komma in från ett hällregn i den där bokhandelsentrén, i gulregnjacka och gummistövlar. Att de skulle ha något i samma berättelse att göra däremot, dröjde det ganska länge innan  jag förstod. Det ena har ympat in sig på det andra och sedan snärjt ihop sig. De här personerna, som vid första anblicken verkade vara diametralt olika varandra, har visat sig att ha en hel del gemensamt. 

Nu funderar jag på just det här med platserna. Ska berättelsen utspela sig på en verklig plats eller en påhittad. Eller på en blandning av båda, som den gör just nu. Hur viktigt är det att veta var man är?