Dagar för nödslakt

Har ni sådana där dagar när ni undrar hur det kommer sig att ni tillåts gå lösa ute i samhället? Dagar då ni undrar varför ingen sett till att ni hamnat på en trevlig institution där någon kommer och leder ut er till middagsbordet när det är dags, så att ni inte kommer bort på vägen. Eller än hellre bär in maten på en bricka. Dagar då det här med nödslakt inte känns som en så dum idé. Nä, det har ni förstås inte, men det har jag.

Jag hade en sådan dag härom kvällen. Det var när jag började leta efter mina slipade solglasögon i semesterboendets garderober. Jag hittade tre par. Inget av dem var det senaste paret, de som passar med hur mina ögon föredrar att vrida sig för tillfället.

Par 1 härstammade från sommaren  1998. P:s och min första sommar, när vi bilade i Italien och Frankrike. Det här semesterboendet skaffade vi 2013. Vad gör de här glasögonen ens här? Vid det laget hade jag par 2, de tillkom åtminstone på den här sidan milleniumskiftet.  Det  tredje paret är de näst senaste. Dem har jag faktiskt använt här,  till skillnad från de båda andra. Men de nya finns alltså ingenstans.

Jag minns en animerad diskussion med P förra gången vi var härnere. Den gällde just varför jag hade skåpen fulla med gamla glasögon. En vettlöshet jag av någon outgrundlig anledning  tyckte var fullständigt förnuftig just då och som jag var beredd att försvara till sista hårstråt. Kanske fick jag för mig att jag skulle vara P till viljes och åtminstone slänga  ett par och helt enkelt slängde fel och slängde de nya? Men att jag skulle gett med mig så pass mycket har jag svårt att tro.

Ett annat alternativ är att jag var tjurskalligt envis med att få med mig glasögonen hem förra gången, för att de minsann kunde behövas hemma. Och att det helt enkelt ligger i tryggt förvar i en byrålåda hemma. Jag minns ingen sådan envishet men det betyder ju inte att den inte har ägt rum. Det betyder bara att jag har dåligt minne.

"Släpp det där", säger P när jag sitter på sängkanten och stirrar tomt framför mig efter att ha gått igenom varje låda, skåp och hålighet i lägenheten. Men jag fortsätter att tänka på det där med nödslakten resten av kvällen.