Sladdar och solbrillor

Jag förstår att ni undrar hur det gick med mina slipade solglasögon. De där som jag eventuellt hade slängt för att göra P till viljes när han tyckte att jag borde rensa ut bland alla ovidkommande solglasögon som trängdes i garderoberna i Palma-lägenheten. 

Naturligtvis hade jag inte varit så tillmötesgående. Däremot hade jag uppenbarligen envisats med att ta med mig solglasögonen hem. Längst in i lådan där jag förvarar sladdar låg ett uråldrigt glasögonfodral som visade sig innehålla mina senaste slipade solglasögon. Att jag tog med dem hem har jag inget som helst minne av, inte heller att jag tryckte in dem längst in i sladdlådan. Det är ganska skrämmande med sådana här svarta hål i minnet. Men det är bättre att galenskapen yttrar sig i minnesförlust än i att jag slängt ett bar nya, dyra glasögon. Man får fokusera på ljuspunkterna i beckmörkret, antar jag. 

 Det är med sladdarna, lite som samlingen med alla de slipade solglasögonen. Hur många av alla sladdarna i lådan som det fortfarande finns en apparat till har jag ingen aning om. Förmodligen inte ens hälften. Ändå har jag inte någon tanke på att rensa i lådan. Det kan komma tider när det är minst lika nödvändigt att ha en massa okända sladdar, som det är att ha en uppsjö av solglasögon som är slipade i fel styrka.