Fantasin förlorad

"Kultfilmen" Strul ska filmas på nytt. Den informationen dök upp i det så kallade Flödet för ett tag sedan. Det var då jag började fundera på om Fantasin är på väg att gå förlorad. 

Årets julkalender är en nyfilmatisering (Eller "remake", för vi håller ju på att förlora språket också. Sade Surkärringen bittert) av fantastiska julkalendern Trolltider från 70-talet. Vilhelm Mobergs Utvandrarna har filmats på nytt. För att bara nämna några exempel. Finns det verkligen ingen som kan skriva några nya berättelser?

Vi byter ut ord i döda författares böcker för att de ska passa våra dagars normer och ger ut dem på nytt. Som om det var de här orden författarna använde. Jag tycker det är fel. Det här är alltid svårt att diskutera på ett nyanserat sätt. Alltid dyker det upp någon som gapar: "Ja, jag kallar [det här bakverket] för [det här bakverket] för det har jag alltid gjort och inte har jag farit illa av det." Och sådana har alltid lite svårt att höra vad det egentligen är man talar om.

Det handlar självklart inte om att sanktionera användandet av de här orden. Vi har kommit förbi dem och ska lämna dem bakom oss. Men Agatha Christie skrev inte om tennsoldater och jag tycker att det är fel att påstå att hon gjorde det. Det är som att redigera bort människor på fotografier när de inte passar längre, som man gjorde i Sovjetunionen; historieförfalskning. 

Skriv nytt, istället för att peta sönder gamla berättelser! Något nytt, som visar vår tid. 

Nu kanske man kan tycka att det finns värre saker att uppröras över i dessa tider, än att fantasin, förmågan att berätta historier, eventuellt är på väg att gå förlorad. (Förhoppningsvis har jag fel.) Men jag tror att bristen på fantasi är roten till det onda. 

För som alla som läst Den oändliga historien, eller sett filmen, vet så är landet Fantasien byggt av människornas hopp och drömmar. Och när människorna förlorat sitt hopp och glömt sina drömmar växer Ingentinget sig starkare.