Fredagsvers

 I det svartaste morgonmörkret

samlas vi vid busshållplatsen

på armlängdsavstånd från varandra 

alla med vår kod djupt inom oss 

en slinga okända tecken 

vars innebörd är lika dold för oss själva

som för den bredvid oss

I den koden ligger allting nedlagt

allt som ska hända oss

det ligger där som ett löfte eller ett hot

en bomb som ska brisera eller en knopp som ska slå ut

allt väntar därinne, allt är redan uträknat

men i mörkret står vi aningslösa