2024 - ett Helvetesår?

Vid nyår ska man summera. Det var först när Bodil Malmsten skrev det i sin blogg för flera år sedan som jag insåg att det var det man skulle göra så här års. Själv har jag alltid haft fullt upp med att rita kartor, göra upp färdplaner och listor inför det kommande året, inför framtiden. Jag tycker fortfarande att det är roligare. 

Men 2023, alltså. 2023 var min practise att läsa en dikt varje dag. Det lyckades jag klara så när som på en enda dag, och det var av ren klantighet jag missade den dagen. 2023 var året då jag läste 45 böcker, skrev 69 blogginlägg, åt pizza i Salomon August Andrées trädgård, företog en guidad resa i mitt inre (koloskopi), såg sammanlagt 53 ekorrar och snödroppar i december. 2023 var året då jag virkade 161 mormorsrutor. 

Naturligtvis har också annat hänt, sådant som rent av varit viktigare än något av ovanstående. 

Med mig. Med oss. Med världen. 

Världen, ja. I fredags poppade det upp en nyhetsnotis i min telefon (Det är något som heter Upday. Jag vet inte hur det har tagit sig in i telefonen och än mindre hur jag ska få ut det därifrån). Den, notisen, påstod att 2024 kan bli värre än 2023. "Det kan bli ett Helvetesår", påstod notisen. Jag klickade inte in mig för att läsa vilka jävulskaper jag hade att förvänta mig. Det räcker med de jag redan känner till. 

Min practise för 2024 kommer, hur som helst, att vara att skriva dikt varje dag. Jag kommer läsa  böcker och skriva  blogginlägg, men har inga bestämda antal att uppnå när det gäller något av det. Förmodligen kommer jag att äta pizza någon gång, någonstans. Jag kommer inte att göra någon koloskopi, om jag kan undvika det. Förhoppningsvis kommer jag att se både ekorrar och snödroppar. Dessutom planerar jag att virka några fler mormorsrutor och till slut sätta ihop dem till en filt. Förmodligen kommer jag också att räkna det här årets dagar lite extra noga. 

I övrig önskar jag er ett Himmelskt 2024!