Det goda samtalet

En stor del av helgen har jag ägnat åt att skrika åt min dator. 

Det är inte det där vanliga, att jag försökt installera något, ladda hem någon programvara eller försökt samtala med någon chatbot i någon support. Vid sådana tillfällen använder jag ofta ett språk och en ton som borde få min dator att koppla ner sig förgått och chatboten att hoppa från balkongen.

Nej, den här helgen har det varit annat. Efter 20 år på kontor är jag mer värkbruten än min far som högg i skogen i 55 år. Armar, axlar och händer känns som om någon slagit på dem med en slägga. 

Därför provade jag diktamenverktyget i Word i går eftermiddag. Tänk att sitta bekvämt tillbakalutad i fåtöljen, vila både ögon och armar och bara prata fram en text. 

Att jag pratar tyst vet jag. Att jag uppenbarligen har ett underligt uttal var något nytt för mig. Efter att ha suttit och skrikit ordet ATT i fem minuter och Word fortfarande envisas med att skriva ÄTT när det väl skriver något alls, skrattar jag högt i ren desperation. Mitt skratt låter tydligen som "i en burk".  

Diktamenverktyget innebär att jag ändå får rätta lika mycket med mina värkande händer som om jag hade skrivit intensivt i en halvtimme, så tillslut bestämmer jag mig för att göra just det. Då blir ju i alla fall något gjort.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Nog förstår jag dig fullt ut. Kinabror och jag försökte installera en ny skrivare och höll på i timmar. Den skulle ha mitt lösenord för Hotmail som jag inte använt på säkert över 10 år och inte har en aning om vilket lösenord jag har. Varför hotmail av alla grejor Jag har en hel anteckningsbok med lösenord och pinkod och fan och hans mormor och när man ska använda något så inte fasen stämmer det i alla fall. Nu måste jag snart till stan och få ett nytt pass eller annat id för nu gäller inte körkortet som legitimation längre heller. 20 mil i onödan och så kostar det väl rätt mycket också Fy fan Den här världen är för komplicerad för mig just nu.

Populära inlägg