Blodstörtning vid badstranden

Det är vid Illetes, den vackraste av Palmas stränder. Uppe vid parkeringen står en gråhårig man med några som måste vara hans barnbarn. Ungarna äter glass ur pappbägare och den gråhårige har en dyr skjorta och dyra, fula shorts. De tittar på båtarna och badarna, pekar och pratar svenska med varandra När glassen är uppäten samlar den gråhårige ihop pappbägare och plastskedar, och ställer dem sen ifrån sig på parkeringsplankan framför hyrbilen. Han packar in ungarna och sig själv i bilen och börjar omständligt att mackla sig ut från den trånga parkeringen. Hela tiden medan han håller på och trixa och backa med bilen ser jag för mig hur jag med två ilskna steg är framme vid de efterlämnade pappbägarna, hur jag knackar aggressivt på den gråhåriges bilfönster och när han väl vevar ner rutan säger jag: "Du glömde ditt skräp" och släpper sedan de kladdiga glassbägarna rakt ner på hans fula, dyra, vita shorts.
   Jag ser det för mig så många gånger och så starkt att jag nästan är säker på att jag faktiskt gör det, har gjort det. Det enda som talar emot att jag besudlat den gråhåriges dyrbara sköte med glasskladdig papp är att den glasskladdiga pappen står kvar på parkeringsplankan när den gråhårige, och hans inför en god uppfostran utsiktslösa barnbarn, lämnat parkeringen med sin överdimensionerade hyrbil.
   Jag är intill våld arg länge efteråt. Hela vägen från Illietes skönhet, förbi turistshoppar och barer vid Cala Major och fortfarande medan jag handlar i mataffären Mercadona är jag arg. Om det är på den gråhåriges slappa grisighet eller på min egen slappa feghet är emellertid oklart.