Sverigetermometern

 På vår balkong i Palma hänger en termometer. Den är i obehandlat trä, har formen av Sverige och härstammar från lägenhetens tidigare ägare. P tycker att den är ful och vill att vi ska ta ned den. Jag tycker förvisso inte heller att den är vacker men vill ha den kvar. Som en slags tribut till den tidigare ägaren.
   Det är ju ändå så att hade inte hon, denna svenska, ensamstående dam som inte längre är i livet, hade inte hon köpt den här lägenheten någon gång i det tidiga 70-talet, så hade vi med största sannolikhet inte suttit här. Inte just på denna sverigetermometerprydda balkong som vi båda älskar. Det var ju med henne det började, skulle man kunna säga.
  Man skulle också kunna säga att det började med ett butiksrån. Om man vill vara dramatisk.

Det finns ett citat, jag tror det är från Kenzaburo Oe, som går ut på att en människa börjar långt innan sin egen födelse, i och med sina förfäders handlingar, och pågår långt efter sin egen död, i och med sina egna handlingar och minnet av dem.
   Det börjar alltså hela tiden. Det du gör i dag kan påverka någon som ännu inte är född. Det är som det där med att en fjärils vingslag kan skapa orkaner på platser flera mil bort.

Och en händelse kan ha sin början i ett flertal olika händelser: ett butiksrån, ett lägenhetsköp på 70-talet, en ovanligt lyckad charterresa, en olycka med dödlig utgång, en nyanställning, ett fjärilsfladder. Du kan själv välja när du tycker att det börjar.

Jag måste erkänna att jag faktiskt tycker att den där termometern är ganska häftig i sin smaklöshet. Och så detta att någon tyckte att det var värt att ta med sig den hela vägen från Sverige och resolut slå i en spik i putsen för att den skulle hänga där den hänger. Det får mig att le lite varje gång jag ser den.

(Kanske bör jag nämna att det vare sig var P eller jag eller lägenhetens tidigare ägare som begick det där butiksrånet.)