Prado och fördelarna med att vara bildkonstnär


-->
Huvudmålet för Madrid-utflykten var konstmuseet Prado. Vi började redan samma kväll som vi anlände till stan. Efter klockan 18 är det fritt inträde på Prado och vi kastade in väskan på hotellet, rusade dit och hann med en dryg timmes besök innan de stängde klockan 20. Morgonen därpå var vi på plats när de öppnade klockan 10. Eftersom vi förköpt biljetter fick vi komma in direkt och sedan det var med nöd och näppe vi hann ut ur museet innan det stängde för dagen. Sammanlagt ägnade vi, inklusive två matpauser, drygt elva timmar på museet. Till min förvåning var jag inte så totalt slut som jag trodde att jag skulle vara. Jag orkade till och med två timmar på en rundtursbuss efteråt. Det var när guiden meddelade att bussen inte skulle gå hela varvet runt så här sista turen på dagen och vi var tvungna att ta taxi tillbaka som jag började känna mig lite kraftlös.

En av många saker som jag funderade på under de där elva timmarna bland mästerverken, var att det är olika regler som gäller för olika konstarter.
För en bildkonstnär är det till exempel helt ok att måla samma motiv flera gånger, medan en författare får utstå spott och spe om han skriver en bok som ens påminner om en han skrivit tidigare. Till exempel stod jag länge och begrundande framför två, nästintill identiska målningar av Georges de La Tour föreställande Den helige Hieronymos Botgörande, medan jag smått föraktfull har slängt ifrån mig I cirkelns mitt av Dan Brown med orden att "Nej, jag har redan läst hans bok. Två gånger till och med." och menat att jag läst två av Browns tidigare böcker. (Att jag dessutom kände mig lite stolt när jag upptäckte att den ena målningen var inlånad från Nationalmuseum i Stockholm, tycker jag själv är något att förundras över. Det är ju inte direkt min förtjänst att den finns där.)
Som bildkonstnär kan man vidare måla samma motiv som någon annan har målat, utan att hamna i trubbel eller betraktas som en dålig konstnär, men skriv en bok som påminner om en annan författares och du får se på annat . Dan Brown återigen, blev väl till och med anklagad för stöld av den inriktning som tror att det finns nu levande ättlingar till Jesus bara för att han skrev en roman om dem som tror att det finns nu levande ättlingar till Jesus. Det tycker jag förvisso är att överdriva en smula, i så fall är det mycket man inte kan skriva romaner om.
Hade han målat detta hade det inte varit några som helst problem. Snarare tvärtom. För som bildkonstnär behöver du inte heller hitta på det du vill berätta i din målning själv. Du kan, med fördel till och med, sno en scen ur en redan befintlig historia, gärna ur Bibeln. Som författare kan du få på pälsen om du så bara fortsätter någon annans historia. Jag kommer till exempel inte att läsa Olof Lagercrantz Millenium-böcker, även om de är hur välskrivna som helst.
(Jag vill lägga in en brasklapp om att det ovannämnde kanske inte gäller för den moderna konsten.)

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med denna reflektion, eller ens om jag vill ha sagt något, annat än att jag gjort den.
Det finns för övrig goda skäl till att det är som det är. Medan det kan vara ganska intressant att se hur olika konstnärer kan tolka Den Heliga Natten, eller hur samma konstnär vid olika tillfällen kan tolka Den Heliga  Natten, skulle  jag förlora förståndet om jag tvingades läsa samma mängd litterära versioner av den samma. Ändå var min  favoritmålning på Prado Velásquez Hovdamerna (Las Meninas) och något liknande har jag inte sett hos någon annan konstnär.

Kommentarer

Populära inlägg