torsdag, mars 02, 2017

Svansjön

Med anledning av att jag firar 10 år i bloggvärlden lägger jag varje månad detta år ut ett inlägg från det första bloggåret. Jag har förvisso inte kontrollerat om det verkligen finns tolv inlägg från 2007 som jag känner att jag vill upprepa, så hela eventet kanske får ett snöpligt slut redan i maj, men än så länge så kör vi på med friskt mod.
  Mars månads inlägg publicerades första gången den 19 mars 2007. Då hade vi för första gången besökt svansjön Tysslingen där hundra tals svanar samlas varje år innan om vårarna. Det har sedan blivit lite av en tradition att hälsa våren genom att hälsa på svanarna, men så här gick det alltså till den första gången:



For till Tysslingen igår för att beskåda de berömda svanarna. Där fanns ca 1760 stycken enligt uppgift. Ändå blev jag mer förbluffad över hur mycket folk det var där. Jag hade i min enfald trott att det skulle vara sambon och jag och ett eller annat äldre par som stod där och huttrade i blåsten. Så var det inte. Först trodde jag att det pågick någon auktion i närheten när jag fick syn på alla bilar och en liten gubbe med en skylt med bokstaven P som viftade in oss på en parkering. Men det var ingen auktion, det var svansarna som var huvudattraktionen. 

Ganska snart framgick det att vi inte hade mycket rutin på detta, sambon och jag. Vi klafsade ut i leran i våra vanliga lågskor, jag i ullkappa och utan mössa. Gummistövlar ska det naturligtvis vara. Vindtäta jackor och fjällräven mössa, specialdesignade friluftsryggsäckar. Lilla digitalkameran tedde sig direkt löjlig bland alla kikarsiktesförsedda monstrum som hängde på bröstet på de andra svanskådarna. Och en tubkikare på staffli skulle vi förstås haft med oss. 

På hemvägen körde vi en omväg runt sjön och fick då syn på ett antal stora vingliga träkors som stod uppställda vid strandkanten. Jag såg genast för mig vilka kusliga, ockulta riter som hade ägt rum här. Längre fram körde vi förbi en gård där man hängt upp en död svan på en lina tvärs över vägen. 
Det kusligaste av allt var att vägen var så lerig att vi höll på att köra fast flera gånger. Tänk att bli fast och tvingas söka hjälp hos uppenbara vettvillingar och rabiata fågelskådare. 

Numera är vi erfarna svanskådare och åker dit varje år, Det är inte alls särskilt kusligt vid svansjön utan en blandning av folkfest och seriöst skåderi. Men någon tubkikare på staffli har vi ännu inte skaffat oss. 



Inga kommentarer: