Anteckningar om 90-talet 2

Det försynta årtiondet    

Jag var väldigt försynt på 90-talet. Försynthet är ingen god egenskap. För den försynte. Jag var så försynt att det höll på att kosta mig livet. 

En gång under 90-talet höll jag på att städa inne i ett kompaktarkiv. Det är ett sådant där arkiv med hyllor som går att veva ihop och isär med stora rattar på sidorna av hyllorna, ett bra och effektivt sätt att förvara mycket på lite plats. Man snurrar på rattarna och vevar på detta sätt fram en gång mellan två hyllor. Det finns bara plats för en gång i taget i ett kompaktarkiv. 

  När jag nu höll på och plockade med något inne i min gång, började hyllväggarna plötsligt skallra och knaka och komma närmare på båda sidor om mig. Någon hade missat att jag fanns inne i arkivet och börjat veva fram en egen gång lite längre bort, vilket hade till följd att min gång var på väg att stängas. Jag insåg så klart att jag stod i begrepp att bli krossad om jag inte gav mig till känna, ändå gav jag inte ett ljud ifrån mig. Jag överlevde bara på grund av jag hade med mig en pall som stoppade upp processon så jag kunde åla mig ut. 

Det var inte efter detta jag tog ett aktivt beslut att sluta vara försynt, det gjorde jag först någon gång under den senare delen av 90-talet. Inte för att jag är särskilt framfusig nu heller men det är länge sedan jag hellre dog än öppnade munnen.