Att se sig själv i sällskap med tre främmande män

Det hade kommit en ny tjej till arbetsplatsen där jag jobbade. Det var ett sådant där ställe där det kom och gick folk på timme och det var ofta nya människor. Den här dagen fikade min kollega och jag, som båda var "gamla" på bygget tillsammans med den nya tjejen.
"Du har ett sådant där utseende som många har", sa hon till min kollega. "Det är många som ser ut som du gör." Sedan vände hon sig till mig: "Men någon med ditt utseende har jag aldrig sett förut."
Min kollega och jag såg på varandra och undrade väl vilket som var värst; se ut som alla andra eller se ut som ingen annan.

Även om vi inte är många med mitt utseende så finns vi faktiskt.
För knappt en månad  sedan stod P och jag utanför de stora fönstren till den japanska restaurangen i Palma, där maten kommer på löpande band  Sedan det där först stressade besöket har det blivit något av en favorit och nu hör det till att vi ska gå hit varje gång vi är här.
   Men nu står vi alltså utanför och tittar in. Det är fullsatt i restaurangen, det finns inte ett enda bord ledigt runt bandet. Vad mera är en av platserna därinne upptagen av mig. En lite rund kvinna med min frisyr, min profil och nästan min klänning sitter där tillsammans med tre, för mig fullständigt okända män och äter mat som jag vill äta men inte kommer åt därför att det är upptaget av bland annat den där kvinnan som ser ut precis som jag.
  Jag blir stående och stirrar på "mig själv" en bra stund och undrar om det är något annat i mitt liv som jag inte kommer åt för att det är upptaget av den där andra.
  Sedan går vi till den indiska restaurangen. Där sitter det inte någon som är lik någon över huvud taget och alla bord är lediga.


Kommentarer

Populära inlägg