Klockomställning och flera diagnoser

Många mår dåligt av det här att vi ställer om klockorna en gång i halvåret; fram och tillbaka med den där timmen och sedan är det ingen ordning på sömnen i flera veckor framöver. 

Själv påverkas jag inte alls. 

Förmodligen beror detta på att jag alltid är fullständigt fel i tiden. 

Till exempel ser jag aldrig populära TV-serier när alla andra ser dem. Först nu inser jag hur briljant Solsidan är . När det var huvudämnet vid fikarasten sysslade jag med annat och hade inget att komma med. Nu skulle jag kunna prata hur mycket som helst om den, men nu är det ju ingen som är intresserad. 

   Jag läser helst deckare som är skrivna på 50-talet och när det gäller dygnsrytm passar jag inte alls in i den som krävs om man ska upprätthålla ett normalt förvärvsarbete. Jag är kvällsmänniska och tidiga morgnar är ett helvete och då överdriver jag inte. Det tar flera minuter innan jag över huvud taget ser ordentligt på morgnarna, och det är inte bara för att jag har svårt att hitta glasögonen när jag inte har dem på mig. Ett tag var det så illa att jag började varje morgon med en Treo för att komma igång. Det är inte bra lösning. I synnerhet inte om man har bråck på magmunnen. 

   Jag är alltså ur fas med mig själv varenda vardag. Att flytta en timme fram och eller tillbaka är inget som rör mig i ryggen. 

 

Som om detta inte är nog befinner jag mig rent geografiskt 20 minuter vid sidan av min rätta plats i tillvaron. "Du befinner dig 20 minuter från ditt hem" påstår gps:en i min mobil när jag står ungefär mitt i det jag kallar mitt vardagsrum.  

   Kanske skulle jag vara rätt i tiden om jag flyttade 20 minuter åt något håll. Kanske skulle jag i så fall börja titta på Allt för Sverige, läsa... jag vet inte ens vilka deckare man ska läsa nu, och skutta upp med ett leende på läpparna om morgnarna. 

   Kanske har jag bott 20 minuter fel i alla år och mitt riktiga levs hos grannen.