På campingen 7

Tyskarna kommer

(Kapitel 7: I vilket det fräses, harsklas och tejpas. En man med konkav bröstkort och toppig hatt gör entré men ingen större succé. Tyskarna kommer och den rödbrusiges fru går och duschar.) 

Det harsklas och stånkas borta på platsen närmast bäcken. Ljud som av blompinnar som knäcks, av tejp som dras ut från en rulle, av någon som fräser och svär med tejp mellan tänderna; den rödbrusige pysslar med sin pinniga TV-antenn. 

  Nu har han fått hjälp av grannen, mannen i sällskapet i vagnen på platsen mitt emot deras. Det är en utmärglad karl med närmast konkav bröstkorg och några spretiga grå testar under en toppig svart hatt. Hjälpen består i att den utmärglade ger korta direktiv och pekar åt olika håll. Den rödbrusige snurrar sin blompinneantenn enligt order medan saliven sprutar ur munnen på honom. 

  "Nu har det bara varit myrornas krig i över en kvart därinne." säger hans hustru som passerar i riktning mot tvättutrymmena med en handduk över armen och en gigantisk, blåblommig necessär i handen. 

  "Fnärrrgh!" väser den rödbrusige och slänger ifrån sig antennpinnen. 

I samma ögonblick fräser en splitterny Hymer-husbil in på campingen. Som vore det den självklaraste sak i värden brummar den upp för kullen och bökar in sig på platsen bredvid den utmärglades husvagn. 

  Den utmärglade och rödbrusige står mållösa och stirrar på det överdimensionerade chabraket. När så gott som hela campingen är tom så måste den ändå med nödvändighet tränga sig på dem. Det kan bara vara tyskar. 

  Det är tyskar. 

Ur den glänsande husbilens förarsäte hoppar en blond och solbränd karl i vita shorts. Han ser ut som en riktig exempelarier. Hans leende blixtrar när han hälsar på de båda gubbarna.

  "Halo!" 

  "Hej, hej!" svarar den utmärglade lamt.

  "Härgh!" kommer det från den rödbrusige. 

Den solbrände har en lika solbränd och exempelarisk kvinna med sig. Med stor frenesi makar de husbilen på plast, fäller upp ett blankt metallmöblemang och vevar ut en markis från husbilens högersida. 

  Till sist öppnar de en lucka i husbilens akter och exempelariern lyfter ut en silverglänsande EU-moppe. Han slänger ena benet över, provgasar och skriker något tyskt åt sin solbrända kvinna som kastar sig upp bakom honom och så fräser de ut från campingen innan de båda gubbarna hunnit stänga sina av förbluffelse hängande munnar. 

   "Jaha", säger den utmärglade. "Då har tyskarna kommit, då."

   "Hmrg" säger den rödbrusige utan att ta ögonen från den i solen blixtrande TV-antennen på Hymer-husbilens tak.