söndag, februari 25, 2018

De döda fåglarna i minnets grenverk

Jorden snurrade ett varv 
utan att jag skrev upp det.

Skriver Wislawa Szymborska i Veckans Dikt, Den 16 maj 1973

Jag brukar skriva upp det, att jorden snurrat ett varv.
Det vill säga, jag brukar skriva några rader i en kalender om vad som hänt under dagen.
Jag tycker att det är roligt att bläddra i de där kalendrarna sen och se vad jag gjorde "idag för fem år sedan".
Inte för att det hjälper alla gånger, vad minnet beträffar.

Jag skakar på minnet -
kanske finns det i dess grenverk nånting
som har sovit i åratal
och nu flaxar iväg.

Så inbillar jag mig också att minnet fungerar: som ett stort träd där alla timade händelser sitter som ruggiga fåglar och sover, att allt finns där om jag bara skakar om det där grenverket, sätter mig ner och funderar i lugn och ro, bläddrar i mina kalendrar, talar med någon som var med när det hände.
Då ska allt som skett komma tillbaka, jag ska minnas Allt.

Men när jag nu bläddrar i en av mina kalendrar kan jag konstatera att jag ofta satt och skrev på restaurang Libanon i februari 2003. Och hur jag än ruskar om minnets grenverk så flyger det inte upp några libanesiska fåglar. Jag kan inte för mitt liv minnas något om den restaurangen, inte var den låg, inte hur det såg ut därinne, vad jag åt medan jag satt där, eller vad jag kan ha skrivit. 
Tydligen kräver jag för mycket; den libanesiska fågeln har dött.

1 kommentar:

skogsnuvan sa...

I min blogg kommer det varje dag fram vad som hände samma dag och då tänds minnet till liv. Det är nu nio år som jag skrivit och trots att jag hela tiden säger att det inte händer så mycket och att det bara är andra som är ute på äventyr så ser jag ju att det har hänt en hel del minsann Det är bara jag som har glömt så mycket.