fredag, februari 23, 2018

... och holländarna.

På campingen kap 8

I vilket holländarna kommer. Som sagt. 

Ja, tyskarna har verkligen kommit. De pratar och skrattar runt sitt metallbord om kvällarna,grillar enorma köttstycken på en överdimensionerad gasolgrill och dricker öl. 
Vissa kvällar kan man se WCT-mannen sitta med vid bordet och gnaga på ett nygrillat kycklingbröst. Sådana kvällar står den rödbrusige och den utmärglade bakom häcken och blänger på honom som vore han en quisling. 
Själva nöjer de sig med att nicka lite kort när de går förbi. Den rödbrusige kan inte låta bli att snegla lite trånsjukt mot den glänsande TV-antennen på husbilstaket. 
Ja, tyskarna har verkligen kommit. 

Och snart kommer även holländarna. Säsongen börjar ta fart. 
Holländarna kommer farande i en svarblank Audio q7. Det är två blonda kvinnor i 35-årsåldern som är klädda i korta solklänningar i samma cerisa färg och de verkar i alla fall ha vett nog att lägga sig på en plats en bit ifrån de andra camparna. 
De låter bilen stå kvar nere vid parkeringen medan de långsamt strosar uppför kullen för att inspektera platserna. 
De tar god tid på sig och diskuterar kring varje plats: från vilket håll kommer solen att ligga på och var ska man placera tältöppningen på just den här platsen. Solen, skuggan, myggen, blåsten; åt vilket håll skulle man vända tältet för att förhålla sig till dessa företeelser på bästa sätt. 
Om de vet om att hela campingen iakttar dem medan de går där och väljer så låtsas de inte om det. 
Men nere på planen framför restaurangen spanar Claudille efter dem med handen över ögonen för att skugga bort solen. 
På platsen intill tvättutrymmena glor ett rödilsket ansikte ut genom rutan på en risig husvagn.
Bort vid platserna närmast bäcken står två par som en gloende mur: En utmärglad man i toppig, svarthatt, intill en kort, rund kvinna med spretigt gulbrunt hår och en rödbrusig karl bredvid en lång kvinna med stripigt långt hår. 
När de väl bestämt sig och hämtat bilen från parkeringen står det en man i blå WCT-overall vid den plats de valt. 
  "Hej, kommer ni nu?" säger han som om han väntat på just dem i flera dagar. 
Ja, nu kommer de, det kan de ju inte förneka, holländarna. 
Sedan står han bredvid och tittar på dem medan de sliter med att hitta rätt pinnar, baxa med tältduken och svärande slå ner pinnarna i den hårda marken med en högklackad sko. 
Han erbjuder sig inte att hjälpa till med ler hela tiden uppmuntrande mot dem. När tältet väl är uppe nickar han gillande och går upp för kullen mot tvättutrymmena.  

1 kommentar:

skogsnuvan sa...

Det är inte alla män som är gentlemän Dom finns nästan inte längre utan tycks tänka att kvinnor kan själva. Ibland kan man behöva hjälp vare sig man är man eller kvinna faktiskt.