Tornet och trummorna Del 9

Sista delen av sommarföljetongen.

Tidigare avsnitt

”Hej på er!” ropade han redan innan han hunnit fram till dem, utan att tänka på någonting.

Alla tre studsade till och stirrade på honom. De hade aldrig hört honom ropa eller använda en sådan käck hälsningsfras tidigare. Han höjde packen med flygblad som han hade i ena handen vinkade lite med den mot de tre stirrande kvinnorna.

   ”Jag är med i en afrikansk dansgrupp!” tjoade han vidare. Nu var han framme hos dem men han fortsatte ändå att ropa. Han kunde inte hejda sig nu när han väl hade börjat.

     ”Nu på lördag är det säsongsavslutning, uppvisning och sedan en massa mat, afrikansk mat.” Han delade ut flygbladen till sina förstummade kamrater.

   ”Detvoreroligtomnikundekommafrikanskmatärjättegod! Det är på lördag.” Sedan måste han hejda sig för att andas. Först nu vågade han titta på dem, eller ja, han vågade egentligen inte men eftersom han inte tänkte så gjorde han det ändå.  Det var Eleneas ögon han mötte först. De lyste mot honom och hennes leende var så där brett och ansiktet var så där strålande som det hade varit den där gången hon hade upptäckt honom i Ciutadellaparken och han upptäckte att han inte alls tyckte att det där leendet var så skräckinjagande som han tyckt då. Det såg faktiskt riktigt trevligt ut. Han upptäckte att det där som kändes konstigt i ansiktet var att han log tillbaka mot henne. Det kändes konstigt men var inte särskilt obehagligt så han fortsatte att le. Han till och med blinkade skälmskt åt henne.

   ” Jag måste se oerhört fånig ut ” tänkte han och upptäckte att han hade börjat tänka igen och att det inte gjorde någonting. Han hade ju redan hoppat. Han borde ha slagit i marken med en smäll vid det här laget men det hade han inte. Istället insåg han att de alla log mot honom, Carla, Sia och Elena, inte hånfullt eller elakt utan vänligt. Visst såg de förvånade ut men glada. Plötsligt bombarderade de honom med frågor:

”Hur länge har du hållit på?”

” I fem år! Men att du inte har sagt något tidigare.”

”Vad är det för mat? Är den god?”

”Vad roligt att du äntligen berättar något om dig själv! ”sa Carla och hennes panna var lika slät och bekymmersrynkefri som när hon pratade krupp med Sia.  Eduardo log mot henne också, nu när han ändå var igång. Det kändes inte alls konstigt i ansiktet längre, det var riktigt avslappnande.

   ”Efter uppvisningen är alla välkomna att dansa med”, sa han och blinkade till sin egen förvåning mot Carla också, ”och då ska jag dansa med dig ska du få se.”

   Detta fick dem alla att skratta.

  ”Mitt första skämt på 20 år och det gick hem.” tänkte han nöjt.

Carla, Sia och Elena kom genast överens om att de skulle gå på uppvisningen tillsammans och att de skulle träffas en stund innan för att ta ett glas vin.

När Eduardo gick för att köra dagens första sändning turister upp i tornet kände han ett glädjerus rinna i ådrorna, liknande det han kände när han dansade till de vilda trummorna.


Kommentarer

Populära inlägg