Tornet och trummorna Del 9
Sista delen av sommarföljetongen.
”Hej på
er!” ropade han redan innan han hunnit fram till dem, utan att tänka på någonting.
Alla tre
studsade till och stirrade på honom. De hade aldrig hört honom ropa eller använda
en sådan käck hälsningsfras tidigare. Han höjde packen med flygblad som han hade
i ena handen vinkade lite med den mot de tre stirrande kvinnorna.
”Jag är med i en afrikansk dansgrupp!”
tjoade han vidare. Nu var han framme hos dem men han fortsatte ändå att ropa.
Han kunde inte hejda sig nu när han väl hade börjat.
”Nu
på lördag är det säsongsavslutning, uppvisning och sedan en massa mat,
afrikansk mat.” Han delade ut flygbladen till sina förstummade kamrater.
”Detvoreroligtomnikundekommafrikanskmatärjättegod!
Det är på lördag.” Sedan måste han hejda sig för att andas. Först nu vågade han
titta på dem, eller ja, han vågade egentligen inte men eftersom han inte tänkte
så gjorde han det ändå. Det var Eleneas ögon
han mötte först. De lyste mot honom och hennes leende var så där brett och
ansiktet var så där strålande som det hade varit den där gången hon hade
upptäckt honom i Ciutadellaparken och han upptäckte att han inte alls tyckte
att det där leendet var så skräckinjagande som han tyckt då. Det såg faktiskt riktigt
trevligt ut. Han upptäckte att det där som kändes konstigt i ansiktet var att
han log tillbaka mot henne. Det kändes konstigt men var inte särskilt
obehagligt så han fortsatte att le. Han till och med blinkade skälmskt åt
henne.
” Jag måste se oerhört fånig ut ” tänkte han
och upptäckte att han hade börjat tänka igen och att det inte gjorde någonting.
Han hade ju redan hoppat. Han borde ha slagit i marken med en smäll vid det här
laget men det hade han inte. Istället insåg han att de alla log mot honom,
Carla, Sia och Elena, inte hånfullt eller elakt utan vänligt. Visst såg de
förvånade ut men glada. Plötsligt bombarderade de honom med frågor:
”Hur länge
har du hållit på?”
” I fem
år! Men att du inte har sagt något tidigare.”
”Vad är
det för mat? Är den god?”
”Vad
roligt att du äntligen berättar något om dig själv! ”sa Carla och hennes panna
var lika slät och bekymmersrynkefri som när hon pratade krupp med Sia. Eduardo log mot henne också, nu när han ändå
var igång. Det kändes inte alls konstigt i ansiktet längre, det var riktigt
avslappnande.
”Efter uppvisningen är alla välkomna att
dansa med”, sa han och blinkade till sin egen förvåning mot Carla också, ”och
då ska jag dansa med dig ska du få se.”
Detta fick dem alla att skratta.
”Mitt första skämt på 20 år och det gick
hem.” tänkte han nöjt.
Carla, Sia
och Elena kom genast överens om att de skulle gå på uppvisningen tillsammans
och att de skulle träffas en stund innan för att ta ett glas vin.
När
Eduardo gick för att köra dagens första sändning turister upp i tornet kände
han ett glädjerus rinna i ådrorna, liknande det han kände när han dansade till
de vilda trummorna.
Kommentarer