En paradisblommas död

Om man, som jag, ständigt letar tecken, och tolkar in att bagateller som händer egentligen betyder något annat, förstår man varför jag börjar gråta när min paradisblomma plötsligt dör. Nu stundar verkligen onda tider. (Andra kanske skulle säga att denna överdrivna reaktion tyder på mental utmattning.)

Dessutom var kyrporten stängd och låst senaste gången jag skulle gå in och tända ljus. Stängd fast det stod att det skulle vara öppet. Som om det var stängt just för mig. Onda tider stundar, alltså. 

Och så händer det ändå, fastän och trots allt en massa bra saker. 

Nu förstår jag verkligen ingenting.

Nu är undergången verkligen nära.