Om ljus genom århundradena

Den andra februari är dagen då det magiska ljusfenomenet uppträder i Palmas katedral: Reflektionen av det stora rosettfönstret placerar sig precis under det lilla rosettfönstret och bildar tillsammans en åtta, den kristna symbolen för evigheten, nytt liv, ny början. Samma fenomen återkommer den 11 november varje år. Det är lika lång tid till vintersolståndet den 11 november som det är tid efter vintersolståndet den 2 februari. 

Om det är slump eller avsikt att fönstren placerades på det här sättet i mitten av 1300-talet, om det tvista de lärde. Men naturligtvis är det medeltidsmänniskorna som skickar ett budskap till oss, visst är det? Sådan slumpar finns helt enkelt inte.  Jag gillar också här den typen av kommunikation genom århundradena, även om den ofta visar hur mycket vi har glömt om världen och om oss själva. 

Det här ljusfenomenet har funnits sen 1300-talet, även om det färgade glaset inte kom till förrän på 1600-taletm, men i modern tid har man inte visat något större intresse för det, förunderligt nog. Inte förrän 2007 när Mallorcas matematiska sällskap bestämde sig för att trava dit och titta. Numera är katedralen full med folk som firar Festa de la Llum, ljusfest, de här dagarna. 

Den andra februari är också kyndelsmässodagen. Dagen firas till minne av att Maria bar fram Jesus i templet. Kyndel är ett gammal svenskt ord för bloss och ljus och enligt Institutet för språk och folkminne firas det med ljusprocessioner i kyrkorna. Också en ljusfest, alltså. Det verkar inte som om det firas med körsång eftersom jag inte har något minne av att ha varit med om någon sådan ljusprocession under min långa tid som kyrkokörsångare. 

Här hemma sliter blåsten i vårt nät av ledlampor på altanen. Vore det inte förankrat i eluttaget skulle det flyga iväg över hustaken. Men ljuset är starkt, det biter sig kvar. Genom århundradena.