En stukning

I några av Kerstin Thorvalls skrifter återkommer en scen där huvudpersonen halkar i en regnkall backe och faller baklänges. Fallet utlöser en ångest som inte vill ge med sig och sedermera diagnostiseras av en läkare som neurasteni. Huvudpersonen får lugnande tabletter utskrivna åt sig och i Det mest förbjudna inser hon att orsaken till ångesten är att hon legat med en pojke hon inte är förlovad med utan att tala om det för sin mamma. 

Samma dag som jag, medan jag gör min morgongymnastik, konstaterar att min fot äntligen har slutat göra ont efter att jag vrickade den när jag halkade på en isfläck för någon månad sedan, halkar jag på en isfläck, faller baklänges och vrickar foten. Samma fot. 

Jag vill inte påstå att jag drabbats av neurasteni men känslan är att min själ är mer stukad än själva foten. Visst gör det ont i foten, höften och lite i nacken, men jag är ju van vid att det ska göra ont någonstans (armar, händer, axlar, magen, huvudet osv). (Och ja, det här är ett bittert, självömkande inlägg. Jag kanske borde ha försett det med en varningstext inledningsvis. Och ja, jag vet att världen är på väg att gå under och inget av det jag gnäller om kan mäta sig med det. Naturligtvis.) Men jag tycker att jag har gått på reservresurser länge nu och det får små motgångar att kännas som om någon knuffar en allt närmare avgrunden och hånskrattar medan hen gör det.  

"Det är som om nån slår en på käften hela tiden." gnäller jag för P som har den goda smaken att inte påpeka det här med att världen är på väg att gå under. Han nöjer sig med ett medlidsamt "hm" och att linda min svullnande fot med en elastisk binda. 

Den här lördagseftermiddagen tillbringar jag i sängen, skrivande, ätande choklad och lyssnande på PG Wodehouse-böcker inlästa på mycket brittisk engelska. Inte så mycket för att jag har svårt att ta mig ur sängen på grund av min stukade fot, som att jag lindar in min stukade själ i omhuldanden bomull. 

För övrigt är jag ganska säker på att den här stukade känslan inte har något att göra med ett dolt behov av att berätta för min mamma om mitt sexliv.