Filmens BOKsida
Håller på att rota i hyllorna efter god litteratur att ta med på semestern och hittade igår i den, till bristningsgränsen fyllda bokhyllan i sovrummet, under stora lager böcker och ännu större lager damm, två böcker som heter Bläckfisken 1 och 2.
Det är en tjomme som heter Marco Nese som, förmodligen på uppdrag av RAI (italiensk tv), gett sig till att göra böcker av denna tv-serie som jag för tillfället är så besatt av. Nu betvivlar jag att dessa böcker har så mycket med god litteratur att göra men är man bläckfiskbesatt så är man och därför får de följa med.
Tidigare har jag ju skrivit att man inte ska läsa baksidestexter eller sammanfattningar av avsnittsinnehållet i dvd-boxar och jag tycker att det är synnerligen tveksamt om man ska läsa böcker som baserar sig på filmer. Det blir oftast bättre om det är tvärtom.
Nu har jag faktist läst inte mindre än två böcker som är skrivna utifrån filmmanus och det är utifrån dessa läsupplevelser som jag grundat min uppfattning att det inte är särskilt lyckat. Den ena boken var "Glappet" av Christina Herrström som gick som tv-serie med Julia Dufvenius och Katarina Cohen i huvudrollerna någon gång i mitten av 90-talet. Tv-serien var alldeles lysande. Den andra boken var "Sökarna". Filmen hade Liam Norberg i huvudrollen och jag såg den på bio 1993, tror jag. Den var inte särskilt bra som film heller.
Det har en tendens att bli en aning svepande när man gör böcker av film, man glömmer att göra de här fördjupningarna som är möjligt att göra i skriven text, som det är nödvändigt att göra i skriven text eftersom man som läsare får skapa sina bilder själv. Det behövs en utförlighet och ett påvisande av detaljer för att man som läsare ska gripas av en historia. Den som skriver måste ta sig tid att beskriva och visa något som går snabbt att visa på film.
Marco Nese har lyckats tränga ihop de fyra första säsongerna av Bläckfisken i två ganska tunna volymer så jag hyser som sagt inget större hopp om att de ska vara särskilt bra men nu är jag ju som sagt besatt, så jag bara måste.
Mitt favoritexempel på böcker gjorda på film träffade jag, för övrigt, på när jag letade efter Abraham Stokers "Dracula" på biblioteket och istället för originalet hittade boken som baserade sig på Francis Ford Coppolas filmatisering som baserade sig på Stokers bok. Det kändes lite som ett slöseri med tid att läsa den boken. Men filmen tyckte jag var riktigt bra.
När jag skriver att man inte ska läsa det ena eller andra så rör det sig enbart om en åsikt. Inte en påbjuden lag. Den makten har jag inte. Ännu.
Det är en tjomme som heter Marco Nese som, förmodligen på uppdrag av RAI (italiensk tv), gett sig till att göra böcker av denna tv-serie som jag för tillfället är så besatt av. Nu betvivlar jag att dessa böcker har så mycket med god litteratur att göra men är man bläckfiskbesatt så är man och därför får de följa med.
Tidigare har jag ju skrivit att man inte ska läsa baksidestexter eller sammanfattningar av avsnittsinnehållet i dvd-boxar och jag tycker att det är synnerligen tveksamt om man ska läsa böcker som baserar sig på filmer. Det blir oftast bättre om det är tvärtom.
Nu har jag faktist läst inte mindre än två böcker som är skrivna utifrån filmmanus och det är utifrån dessa läsupplevelser som jag grundat min uppfattning att det inte är särskilt lyckat. Den ena boken var "Glappet" av Christina Herrström som gick som tv-serie med Julia Dufvenius och Katarina Cohen i huvudrollerna någon gång i mitten av 90-talet. Tv-serien var alldeles lysande. Den andra boken var "Sökarna". Filmen hade Liam Norberg i huvudrollen och jag såg den på bio 1993, tror jag. Den var inte särskilt bra som film heller.
Det har en tendens att bli en aning svepande när man gör böcker av film, man glömmer att göra de här fördjupningarna som är möjligt att göra i skriven text, som det är nödvändigt att göra i skriven text eftersom man som läsare får skapa sina bilder själv. Det behövs en utförlighet och ett påvisande av detaljer för att man som läsare ska gripas av en historia. Den som skriver måste ta sig tid att beskriva och visa något som går snabbt att visa på film.
Marco Nese har lyckats tränga ihop de fyra första säsongerna av Bläckfisken i två ganska tunna volymer så jag hyser som sagt inget större hopp om att de ska vara särskilt bra men nu är jag ju som sagt besatt, så jag bara måste.
Mitt favoritexempel på böcker gjorda på film träffade jag, för övrigt, på när jag letade efter Abraham Stokers "Dracula" på biblioteket och istället för originalet hittade boken som baserade sig på Francis Ford Coppolas filmatisering som baserade sig på Stokers bok. Det kändes lite som ett slöseri med tid att läsa den boken. Men filmen tyckte jag var riktigt bra.
När jag skriver att man inte ska läsa det ena eller andra så rör det sig enbart om en åsikt. Inte en påbjuden lag. Den makten har jag inte. Ännu.
Kommentarer