Eld i hjärtat

Valborg är en av mina favorithögtider. Liksom Nyår, som jag ju också är väldigt förtjust i, går den ju ut på att man bränner eller spränger bort det gamla, det mörka och kalla, det slappa, hållningslösa och trista och onda. Bort med skiten! Och morgonen därpå vaknar man ren och oförstörd som en oskriven anteckningsbok och kan bestämma precis hur det första pennstrecken ska se ut.

I år blir det inte så. I är kan jag inte bestämma att i morgon när jag vaknar är den här jävla pandemiskiten över och vi kan gå ut och vara tillsammans, vi kan slappna av och bara leva som om vi aldrig ska dö så där som vi gjorde förut.

Inga brasor tänds heller i år. Men jag tror att vi ändå behöver brasor av någon sort. För hoppets skull och värmens. Därför får ni gärna följa med på våra brasturnéer från tidigare år. De finns att läsa här och här. Här finns brasturnén från rekordåret 2016 och för er som tycker att lagom ändå är bäst finns Lilla brasturnén från 2012.

I år får elden brinna i hjärtat. Och nästa år kommer nya majeldar att brinna. I väntan på det sjunger Lunds Studentsångare en av mina favoritvårsånger.

Varm Valborg till er alla!