Hösten är här!

I går var det första dagen då jag kände den där lilla förändring, den där lilla skärpan i luften, den där lugnande skärpan som tar bort allt det febriga som har sjudigt och bubblat ett tag.

Jag tycker mycket om den där första lilla förändringen, den tidiga hösten. Äntligen kan man slappna av och bara vara. Jag grips av ett rent märkligt lugn. Egentligen är det ganska konstigt eftersom den där första lilla skärpan är det första förebudet om vintern som jag tycker är rena helvetet. Men nu har jag ju vissa besvär med att hantera juli också tydligen så...

Kände mig hur som helst riktigt glad och harmonisk i fredags för första gången på länge och var bara tvungen att ge mig ut på lunchen och lukta på floxen och alla de här andra sena, tungt doftande blommarna i folks trädgårdar. Kände att det började lugna ned sig efter ett par ganska vidriga veckor på jobbet. Min mamma ringde och var lite nervöst upprymd över ett erbjudande om en lägenhet i just det hyreshus som hon hade önskat sig att bo i. Hon och pappa börjar motvilligt att inse att de inte orkar med stort hus och stor trädgård ute i skogen och hur det ska gå med deras lägenhetsletande har legat som en sten i magen men nu verkar det lösa sig till det bästa. Jag har två arbetsdagar kvar innan vi åker till Turkiet i två veckor. Vi har till och med köpt sittplatser med extra benutrymme och bara två platser i bredd så att vi inte behöver riskera hamna bredvid någon vilt främmande på flyget, så till och med obehaget att sitta fyra timmar ihopträngd i en plåtburk tusentals kilmoneter över marken är avvärjt. Jag började slappna av och koncentrera mig på att dra i mig så mycket jag kunde av det där höstlugnet. Det kändes nästan som när jag har tagit riktigt starka huvudvärkstabletter eller druckit ett glas vin, men jag kunde tänka betydligt klarare.

Fram emot eftermiddagen när jag verkligen kände mig cool och bekväm började naturligtvis en omisskänlig förkylning smyga sig på. Det är så typiskt. Alltid när jag inte oroar mig för något, inte har dåligt samvete för något eller oproppotioneligt bekymrar mig för något så blir jag sjuk. Förmodligen är det därför jag inte är sjuk så ofta. Min massör som också ägnar sig åt healing och att köra lastbil (ja, inte samtidigt - tror jag - och lastbilen har väl egentligen inte något med saken att göra) påstår att orsaken till att jag inte är sjuk så ofta är att jag har ett oerhört starkt energifält. Det pirrar i fingrarna när hon masserar mig, säger hon. Jag tror snarare att jag har ett oerhört starkt fält av skuldkänslor, oro och bekymmer för triviala problem som skyddar mot sjukdomar och reela katastrofer. För, som jag brukar framhålla här, är det farligt att vara för lycklig, för det kan man få betala med akut förlamning eller liknande. Jag blev förkyld av ren självbevarelsedrift helt enkelt. Tack och lov.