Ett annat nostalgiskt inflikande mitt i nostalgikalendern

Inte någon lucka men ändå en lucka i betydelsen "tomrum"


Var på China i Stockholm igår och såg musikalen Dirty Dancing.
Patrick Swayze var inte med.
Johnny Castle spelades av Pascal Jansson en duktig, ung dansare med myckel buckliga muskler både på fram och baksidan av överkroppen. De hade lyckats med överflyttningen från film till teater ganska bra, tyckte jag. Lite överspel i bland, några repliker som låter som om de sägs för att de står i manus och av ingen annan anledning, men ändå på det hela taget bra.
Men Patrick Swayze var inte med.
När Johnny Castle kom inklivande i salen i slutscenen och sa: "No one puts baby in a corner". (En replik som de inte hade brytt sig om att översätta.) ylade hela salongen. Nästan. Och sedan slängde Pascal Jansson med luggen nästan likadant som Patrick Swayze i I've had the time of my life och vi klappade och tjoade och kom ut i bussen varma och glada. Och en smula sorgsna. (Ja, jag kan ju bara tala för mig själv, men...)
För Patrick Swayze var ju inte med.

Nu hade jag ju inte trott att Patrick Swayze skulle vara med. Han är ju inte med oss alls längre, tyvärr. Jag sörjer Patrick Swayze på något märkligt sätt. Det är naturligtvis inte som när man förlorat en anhörig men det är som detta att Allan Edwall, Per Oscarsson, Lena Nyman och Astrid Lindgren är borta. Personer som har utgjort byggstenar i den man har blivit har plötsligt gått förlorade. Men byggstenarna är ju alltid kvar.
Nå, detta var alltså Dirty Dancing utan Patrick Swayze och Dirty Dancing utan Patrick Swayze är liksom inte riktigt som det ska.
Så här ska det ju vara:


Kommentarer

skogsnuvan sa…
Jag har sett reklam för teatern på tv och varje gång har jag tänkt att "det skulle jag vilja se" för den filmen kan man aldrig glömma och den underbart sexiga killen finns det knappast make till. oj oj oj. Vilken lyllos du är som fått se teatern i alla fall
Skatan sa…
Ja ... precis ... så skulle det ju ha varit. Patrik S (jag kan inte stava till efternamnet :-) ) skulle ju ha varit med.

Visst är det så att personer, skådespelare, sångare, författare som har betytt mycket för en och som lämnar denna världen är saknade ... som OM de vore goda vänner eller närstående. Det måste kännas fint där i himlen att de har så många härnere på jorden som tänker på dem då och då.

Kram!

Populära inlägg