Nostalgikalendern: Lucka 11

Hammer-time!

Jag har faktiskt kunnat dansa Hammer-walk en gång i tiden. Eller i alla fall inbillat mig att jag kunde det.
Nu har vi avancerat från den dammiga gymnastiksalen (Varför påstår jag hela tiden att den var så dammig? Jag kan inte föreställa mig att jag reflekterade så mycket över damm när jag var i 10-årsåldern) i mellanstadieskolan och landat i en (dammig?) matsal istället. Discobelysningen har också avancerat från de stoppljusliknande röd-grön-blå till en glittrande kula i taket. Vi befinner oss på Högstadiedisco.

Jag kan lätt föreställa mig att många som känner mig idag skrattar sig harmynta vid tanken på mig kringskumpande på det här viset på offentlig plats. Möjligen gjorde de som var med när de hände och upplevde spektaklet det samma, men det hann jag inte lägga märke till.
Jag var alldeles för upptagen av att dansa.