onsdag, maj 02, 2018

Mer poesi i politiken

Det är valår i år. 
Jag har alltid tyckt att det har varit svårt det här med partipolitik. På något sätt känns det lättare att bestämma sig för att gud finns, än vilket parti man ska rösta på.
Min teori är att det har det att göra med att jag, vid tre års ålder, sattes i Missionskyrkans söndagsskola och köpte de snälla tanternas flanellografhistorier intill bokstaven. Hade mina föräldrar satt mig i Unga Örnar istället hade nog saken varit en annan. Men örnarna höll inte till på min hemort, så det blev att jag trodde på gud istället för Olof Palme. Och nu står jag här och vet varken ut eller in.

De som sysslar med politik däremot verkar tvärsäkra på att deras idéer är de enda rätta. 
Jag är från början inte en särskilt tvärsäker person och ju äldre jag blir, desto osäkrare blir jag. Ja, jag vet ju vad jag inte ska rösta på, förstås. 

Men efter att ha blivit förolämpad av DN:s valkompass tre gånger, innan den till slut kopplade ner sig helt och hållet och vägrade ge mig något som helst resultat, ilsknade jag till lite. 
Nog har jag väl åsikter. Nog tror jag på saker. 

Jag tror på poesin. 

Att poesin är inte står så högt i kurs i samhället idag är ett symtom på vilken sorts värld vi håller på att skaffa oss. Vi stänger av och kopplar bort det stora, vidunderliga och magiska som livet är, som poeterna anar och försöker komma närmare genom att skriva poesi.  Den vetskap som poeterna sträcker sig efter och åkallar med sina ord, föder en respekt för livet och de levande som, om den gavs den betydelse och det utrymme den förtjänade, skulle omöjliggöra en företeelse som vinstdrivande äldrevård. Till exempel.

Om vi alla trodde på poesins betydelse skulle Försäkringskassan inte behöva fundera två gånger för att komma fram till att sondmatning är ett grundläggande behov. Assistansen skulle inte dras in för dem som uppenbart behöver assistans. Vi skulle inte behöva föda barn i bilar och det skulle inte ta åratal att få veta om man får stanna kvar i landet eller inte. 

Om vi alla trodde på poesin skulle vi bry oss mer om varandra. 

Det är min fasta övertygelse.
Men om det hjälper mig att rösta, är jag inte övertygad om.

Inga kommentarer: