Tobak

Jag står och väntar utanför en tobaksaffär i ett köpcentrum i en medelstor svensk stad. Jag väntar på en anhörig som är inne i tobaksaffären för att köpa just tobak. Det är för att köpa tobak som vi har åkt till just den här staden och just det här köpcentat. Det är en slags utflykt.
Av någon anledning, som jag inte frågar efter, är tobaken extra billig i den här tobaksaffären, påstår min anhörige.

När jag skrivit så lång börjar jag fundera på om det verkligen heter tobaksaffär längre. Förmodligen heter den där kiosken, som jag vid det tillfälle jag nu beskriver i historisk presens stod och väntade utanför, något i stil med Kalles spel och dobbel istället för Torstens tobak.
Det har ju hänt en del med rökningen på senare år. Tobak är inget man skyltar med längre. Som barn var jag ofta i tobaksaffärer som verkligen doftade tobak. Min anhörige var redan på den tiden inbiten rökare.

I andra klass fick vi lära oss att det var farligt att röka. Det var något av en chock.
Hela eftermidden satt jag ute på trappan för att jag så fort min anhörige kom hem från jobbet, kunna tala om för honom att det var farligt att röka och att han genast måste sluta.
Chock nummer två kom när jag förstod att han redan visste att det var farligt. Och att han tänkte fortsätta i alla fall. Att han bara viftade bort min skräck och lämnade mig kvar där på trappan alldeles ... utom mig. Att jag inte kunde få honom att ändra sig.

Nu har det gått 34 år och min anhörige röker pipa mer än någonsin. Chocken har lagt sig. Att jag inte kan få honom att ändra sig i någon enda fråga har jag accepterat. Till slut.
   Resignerat står jag utanför en tobaksaffär som skulle kunna heta Kalles spel och dobbel och väntar.
Under tiden tittar jag in i Kicks-butiken som ligger vägg i vägg. Bland parfymerna står en kvinna klädd i tre olika blommönster och provar dofter. Eller, hon inte så mycket provar som verkar piffa upp sig för en fest. Och vilken fest det kommer att bli. Hon sprejar en doft på halsen, en under armarna och en annan mellan benen. Sedan lämnar hon butiken. Hon ser nöjd ut när hon går.
Även detta skådespel avnjuter jag en aning blasé innan jag automatiskt sträcker ut en hand för att hjälpa min anhörige att bära sitt fynd till bilen.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Tur att man inte röker i alla fall och inte använder parfym också

Populära inlägg