fredag, maj 25, 2018

Tysken har faktiskt kokat kaffe

På campingen

Kapitel 21 i vilket solen blixtrar i silverlacken och i tyskens tänder och en akut berättelse sjunker undan och blir till en tyst sten. 


"Det tog en jävla tid! Jag tänkte att vi tar med oss brödet så kan
vi ha picknick på något mysigt ställe. Jag har faktiskt kokat 
kaffe och hällt upp det i termos redan men det är lika bra att vi 
drar iväg på en gång innan det hinner kallna nu när det dröjer 
så länge. Hade brödet inte kommit? Jag såg inte att det kom 
någon brödbil. Jag tyckte gasen var lite glapp igår men nu tror
jag att jag har fikxat det, det ska nog inte vara några problem. 
Jag tänkte att vi kunde åka bort till den där lilla bäcken vi såg i 
förgår, du vet, där det satt så många gubbar och metade. Det vore 
väl mysigt med en frukostpicknick där. Jag har redan packat allt i 
rycksäcken, du behöver bara stocka ner brödet och hoppa på."

Han trycker resolut ner hjälmen över huvudet och stänger ute allt ljud. Morgonsolen blixtrar i den blanka silverlacken på moppen. Den blixtrar i hans kritvita tänder när han ler mot henne. 
     "På med ryggan nu så drar vi!"
   Han knycker med nacken och pekar med tummarna över axeln. Hon tittar på sin solbrände man  där han står gränsle över moppen. Ibland är han så oerhört lik hennes gamla Ken-docka som hon hade när hon var liten. Han ser liksom också ut som om han var gjord av plast. 
   Hon går fram till rycksäcken som står på gräset bredvid mopeden och öppnar locket. Hon ser att han "redan hunnit packa allt". Nu leker han med gasen som en tonåring för att hon ska förstå att det är bråttom och skynda sig. Hon lägger påsen med bröden ovanpå allting annat och hoppar upp bakom honom. Historien om pistolen som legat gömd bakom tvättmaskinen, som bränt på tungan när hon skyndade in på deras lägerplats har sjunkit undan och blivit en tyst sten i hennes bröst. När de far förbi campingrestaurangen kommer en polisbil infarande på parkeringen. Hon bestämmer sig för att hon inte ska berätta något om pistolen för honom. 

1 kommentar:

skogsnuvan sa...

Med iaktagande ögon ser du allt som händer på den lilla campingen och jag följer med förväntan varje nytt avsnitt