Men det kan vara för varmt också.

Inte för att det är särskilt ofta. Senast jag tyckte att det var för varmt var i slutet av augusti 2006. Vi befann oss då på charterresa i Turkiet. Detta var en av de här gångerna då jag varit oförsiktig och sagt att det skulle bli fantastiskt och det i enlighet med min vidskepliga livsfilosofi också mycket riktigt blev ett elände.

Är man i Turkiet ska man besöka ett hamam, ett turkiskt bad. Har man inte varit i ett turkiskt bad har man heller inte varit i Turkiet, fråga vem som helst. Detta ska man göra i början av resan och behandlingen ska fördjupa och förlänga solbrännan. My bony arshe! är min högst personliga åsikt om detta.
Nå, efter att ha druckit ett antal deciliter vidrigt sött te i soffan hos researrangören Ömer så bokade vi faktiskt in oss på en tur till ett hamam. Ett riktig hamam inte ett sådant där som finns på turisthotellen framhöll Ömer och hans prospekt. Att den första som ska möta oss på detta riktiga hamam är en ung dansk guide som blir så glad över att vi är skandinaver som bara en på turistorter arbetande skandinav kan bli, nämns ingenstans. Besökarna är uteslutande hämtade från omkringliggande turisthotell. Möjligen har badpersonalen turkiskt ursprung.

Hamambesöket inleds med vanlig bastu och ångbastu. Att man bastar i Finland kan jag mycket väl förstå, liksom att man bastar i Sverige (detta att man sedan ska ut och rulla sig i snö har jag väl en aning mindre förståelse för), det är helt enkelt enda sättet att överleva vintern, men varför man i ett land som Turkiet där medeltemperaturen ligger på 40 grader plus ska känna någon större njutning i att gå in i en ångbastu är för mig en gåta.
Nå, vi tar oss pliktskyldigast igenom bastuproceduren och blir avtvättade av badare respektive baderska medelst en sådan där skrubbvante man kan köpa på Åhléns för 30 kronor. Om det låter som om jag inte var sådär jätteimponerad så är det helt korrekt.
Nu var det inte förrän efter tvagningen som det började bli riktigt outhärdligt. Nu återstod den omtalade oljemassagen i vårt program och för den skulle vi vänta i en växthusliknande miljö med samma kvalmigt, fuktiga värme som i ett växthus. Och här blev vi sittande. I timmar. På detta äkta, icke-turistika hamam, bestämdes köordningen till massagen av vilket turisthotell man kom ifrån. Eftersom ingen verkade ha hört talas om vårt hotell och vår danske vän uppslukats av jorden fick vi vänta tills tyskarna och engelsmännen fått sitt, och det dröjde. Vi vågade inte lämna växhuset för att ta en kylande dusch (JAG längtade efter att duscha kallt, jag vet inte om ni förstår vad det säger om miljön där vi befann oss men det säger en hel del kan jag försäkra) eftersom vi trodde att vi skulle bli av med våra köplatser och vara tvungna att sitta där ännu längre men vi drack mängde av skumt vatten ur en water-cooler.
Till slut kom vi i alla fall in och fick vår oljemassage, något som jag tyckte var underbart och upplevde att det varade mycket kortare tid än den utlovade halvtimmen. Dessutom var det skönt att bli riktigt inoljad, jag har nämligen ganska torr hud i vanliga fall. När jag kom från massagen finner jag P svärande utanför. Han undrar hur fan han ska bli av med det här jävla kladdet och nog tog det betydligt längre tid än en halvtimme.
Hela hamambesöket tog allt som allt fem timmar istället för de två som var beräknade i Ömers prospekt och uttorkade och utsvultna kom vi tillbaka till vårt för omvärlden okända hotell där vi dagen därpå kommer att insjukna i en veckas långvarig magsjuka. Vi är inte sena att ge hamamet skulden för detta.
Vad gäller solbrännan så försvann den lika fort som när jag inte har grundat med hamambehandligar.

Kommentarer

Anonym sa…
Skogsnuvan: Allt blir inte som man tänkt det har man ju ofta märkt. Se det som så att nu har du upplevt det där också. Ska tala om att det är jättehärligt att bada bastu hemma i Fisksjön men jag kastar mig inte i snön fast jag har hur mycket snö som helst. Som sagt Det får vara måtta på allt

Populära inlägg