Lucka 17: Åldern

 - Nostalgikalendern 2024

Dunderklumpen var kanske i första hand en film, men för mig var den under större delen av min barndom en bok med bilder i collageform med foton och Per Åhlins teckningar. Det dröjde alltså tills jag köpte en raspig skiva på Myrorna innan jag hörde sångerna. Det blåser en storm över Jorm och Elvira Fattigans sång, osv. En särskilt nostalgikalendervänlig sång är Dunderklumpens egen som handlar om att vandra fram och tillbaka i sina åldrar, vilket är precis vad vi gör här. Ena stunden är man en treåring och andra stunden en 42-åring. Man har alla sina genomlevda åldrar inom sig och kan ta fram var och en av dem vid behov. Jag tycker att det är ett klok sätt att leva. Inte bara för att man har sällskap av olika varianter av sig själv när man är ensam. 

I spanskan säger man att man HAR sina år, istället för att VARA sin ålder. Jag har 49 år, istället för att jag är 49 år. Det får det att låta som om man sitter på en rikedom ju äldre man är istället för att vara gammal och uttjänt, hopplöst ute och borträknad. 

Och det är ju så det är: 49 år av livserfarenhet, vilken skatt! Har man sedan, likt Dunderklumpen, förmåga att minnas hur det var när man var 4 år, 15 år eller 20 år, då är man i sanning en förmögen människa.