Lucka 18: Slarviga flickor

- Nostalgikalendern 2024

Den slarviga men hjärtegoda flickan, flickan som alltid vill väl men bara rusar iväg utan att tänka och därmed hamnar i (ganska harmlöst) trassel,  är mer eller mindre en arketyp i flickbokslitteraturen. 

Anne på Grönkulla råkar färga håret grönt, sälja grannens ko i tro att det är hennes egen, supa sin väninna full på vad hon tror är hallonsaft och så vidare. Allt i bästa välmening. Ja, hårfärgningen beror väl på fåfänga förstås. 

Jag vet inte om de här böckerna användes som något för normala flickor att identifiera sig med, ett slags andrum i förhållande till den där "fina flickor"-bilden flickor länge förväntades leva upp till. Den fina flickan skulle vara förståndig och lågmäld, prydlig. Inte leva om och leva ut. Men i de här böckerna är det alltid den slarviga och ivägrusande som är "hjälten". Kanske är det ett slags tröstböcker för den sortens flickor. Det blir ju dessutom ganska tråkiga böcker om de bara skulle handla om någon som satt tyst och försagd under tebjudningar och ägnade sig åt att stryka blusar på sin fritid. Det är i det asymmetriska, i fyrkanten som inte helt passar i det fyrkantiga hålet som det blir intressant, livet.

Jag tror och hoppas att den där fina flick-bilden är förändrad nu, att dagens flickor ska ta för sig lite och leva lite mera. Vara lite mindre perfekta. Men kanske kan det också vara en besvärlig bild att leva upp till, emellanåt.